JESU PAROUSIA - "ANKOMST" ELLER "NÄRVARO"?

Det råder ingen tvekan om att den allsmäktige Guden enligt Bibeln är och alltid har varit osynligen närvarande. Enligt psalmisten David är han till och med allestädes närvarande:

Även Jesus Kristus är på liknande sätt osynligen närvarande hos sina lärjungar. När han före sin himmelsfärd tog avsked från dem lovade han att "jag är med er alla dagar till tidens slut". - Matteus 28:20, NT-81.

Det är emellertid inte denna osynliga närvaro Sällskapet Vakttornet syftar på när de hävdar att Jesus nu är "osynligen närvarande". Det är hans utlovade återkomst som de beskriver med detta uttryck. Rörelsens lära att Kristi ankomst består av två etapper, först en period av omärklig och osynlig närvaro och sedan ett uppenbarande av hans makt och närvaro i "striden vid Harmageddon", har en speciell historia som kan spåras ända tillbaka till 1820-talet. 1)

Idén om den osynliga närvaron visade sig användbar för en av Charles Russells lärofäder, Nelson H. Barbour, som först hade tidsbestämt Jesu återkomst till 1873 men senare sköt fram tidpunkten till 1874. Det var när även det årtalet hade slagit fel som Barbour tillgrep idén om den osynliga närvaron som förklaring. Enligt hans tidsschema hade Jesu osynliga närvaro börjat år 1874 och skulle fortgå i fyrtio år fram till1914, då Jesus skulle uppenbara sin närvaro genom att krossa jordens nationer.

Detta var kärnan i det budskap som Russell och hans följeslagare övertog från Barbour 1876 och som de sedan förkunnade vitt och brett fram till Russells död 1916. Efter krigsslutet lanserade Joseph F. Rutherford, Russells efterträdare som rörelsens ledare, ett nytt slutår, 1925. När även det året hade passerat gjorde Rutherford i början av 1930-talet en genomgripande revision av Russells tidsschema. Jesu "osynliga närvaro" flyttades helt sonika fram från 1874 till 1914. Det som ursprungligen varit slutåret blev därigenom begynnelseåret för "ändens tid".

Det grekiska ordet parousia

Ett viktigt stöd för idén att Jesu återkomst inleds med en längre period av "osynlig närvaro" byggde redan under 1800-talet på det grekiska ordet parousia, som används 24 gånger i Nya Testamentet, i de flesta fall i samband med Jesu återkomst. De flesta bibelöversättningar återger ordet med"ankomst", "tillkommelse" eller "återkomst". När t ex lärjungarna frågade Jesus efter tecknet på hans ankomst använder Matteus ordet parousia:

I likhet med sina föregångare på 1800-talet hävdar Sällskapet Vakttornet att parousia inte betyder "ankomst" utan "närvaro" på alla de 24 ställen i NT där ordet förekommer. Enligt Sällskapets Nya Världens översättning lyder därför lärjungarnas fråga i Matteus 24:3:

Lägg märke till den skillnad i betydelse som uppstår: Enligt den första översättningen frågade lärjungarna efter det tecken som skulle förebåda Jesu återkomst och signalera att han var i antågande. Enligt Sällskapets översättning frågade lärjungarna däremot efter ett tecken som skulle visa sig efter Jesu återkomst och bevisa att han var (osynligen) närvarande.

Varför envisas Sällskapet Vakttornet med att översätta parousia med "närvaro"? Därför att läran att Jesus kom osynligen 1914 kräver det. Det är också därför man argumenterar för att "tecknet" på Jesu "osynliga närvaro" harvisat sig efter 1914!

Vad säger då experter på Nya Testamentets grekiska om betydelsen av ordet parousia? Det råder inget tvivel om att ordet primärt betyder "närvaro". Men moderna språkforskare är lika överens om att ordet parousia på Jesu tid också var ett fackuttryck för "en konungs eller kejsares ankomst eller besök". Denna sekundära tekniska betydelse av ordet har klarlagts sedan slutet av 1800-talet genom arkeologiska fynd av otaliga inskrifter på grekiska från grekisk-romersk tid på papyrus, pergament, lerskärvor, sten och metall.

Nutida grekiska ordböcker till Nya Testamentet understryker därför denna tekniska betydelse av ordet och visardessutom att när NTs skribenter använder ordet parousia om Jesu ankomst är det just i den tekniska betydelsen "en konungs eller härskares ankomst eller besök"! Den mest omfattande moderna ordboken till NTs grekiska, Theological Dictionary of the New Testament (vanligen förkortat TDNI) av Kinel och Friedrich, innehåller en lång artikel om ordet parousia. Grundbetydelsen "närvaro" klaras av i två meningar. Men resten av artikeln, cirka 12 sidor, ägnas åt ordets tekniska betydelse, "en konungs eller härskares ankomst eller besök", och visar i detalj att detta är ordets betydelse när det brukas i NT om Jesu ankomst!

Sällskapet Vakttornet citerar ibland grekiska lexikon för att bevisa att parousia betyder "närvaro", men man undviker att beröra vad dessa lexikon har att säga om det tekniska bruket av parousia i NT. Den ovannämnda ordboken, TDNT,citeras t ex i Appendix SB i den stora referensupplagan av Sällskapets översättning, New World Translation of the Holy Scriptures with References (1984, sid. 1576-1577). Det enda som citeras där att parousia "spec[iellt] betecknar aktiv närvaro". Den långa efterföljande diskussionen om ordets tekniska betydelse ignoreras fullständigt!

De flesta lexikon och bibelöversättningar som Sällskapet brukar citera är dessutom från 1800-talet. Eftersom alla dessa härstammar från tiden innan den tekniska betydelsen av ordet hade klarlagts, är deras definitioner av ordet parousia föråldrad och förlegad, något som Sällskapet underlåter att informera läsaren om. I det ovan omnämnda appendixet citeras t ex fyra bibelöversättningar, varav två är från 1800-talet, den tredje från1903 och den fjärde är Sällskapets egen bibelöversättning! Appendixet domineras dessutom av ett längre citat ur boken The Parousia av Israel P. Warren. Men det faktum att denna bok publicerades 1879 räcker för att visa att Warrens synpunkter på ordet parousia är fullständigt förlegade!

I Vakttornet för den 15 augusti 1996 presenterar Sällskapet ett nytt försvar för att ordet parousia skall översättas med "närvaro" och inte "ankomst" i NT. 2) Artikeln har titeln "Jesu återkomst eller Jesu närvaro - vilketdera? "Den enda ordbok som citeras är Bullingers lexikon (i en fotnot på sid. 12), men läsaren får inte veta att det publicerades 1877! För övrigt presenterar artikeln ett par nya argument som kräver en närmare kommentar.

1. Josephus' bruk av ordet parousia

På sidan 11 i det ovan nämnda numret av Vakttornet påstår man att den judiske historikern Josephus, som var samtida med apostlarna, använde ordet parousia i betydelsen "närvaro". I en fotnot på samma sida citeras fyra exempel från hans skrifter till bevis för detta. Alla fyra ställena handlar om hur Gud ibland på olika sätt manifesterade sin "närvaro" (parousia), t ex genom blixtar och åskdunder vid berget Sinai.

Vad man inte talar om är att Josephus använder ordet parousia sammanlagt 28 gånger, i de flesta fall i betydelsen "ankomst" eller "besök"! Den holländske språkkännaren P. L.Schoonheim, som har gjort ett grundligt studium av Josephus 'bruk av ordet parousia, urskiljer fyra olika användningssätt i hans skrifter:3)

1) På två ställen använder han parousia om närvaron av ting, t ex arken i templet;
2) på sexton ställen använder han ordet om personers isynnerhet oficiella personers, ankomst eller besök;
3) på sex ställen använder han ordet om militara arméers ankomst; och
4) på fem ställen använder han ordet om Guds uppenbarelse av sin närvaro eller ankomst.

Sällskapet Vakttornet citerar fyra av de fem ställena i grupp 4 och ignorerar fullständigt alla de övriga ställena! Att Josephus på några ställen använder parousia om manifestationer av Guds närvaro har inget samband med Nya Testamentets bruk av ordet i samband med Jesu ankomst. Schoonheim påpekar att detta speciella bruk "har drag som egentligen ligger på samma nivå som hedniska gudomligheters 'framträdanden'. De särdrag och begrepp som förekommer i Gamla Testamentet i samband med Guds ankomst för att döma eller frälsa finner vi inget av här. Det finns inget som helst samband med Nya Testamentets beskrivning av Kristi andra ankomst, vilken uppenbarligen gick tillbaka på de pseudepigrafiska citaten". (Sid. 285; kursiverat här.)

Sällskapets hänvisning till Josephus är alltså vilseledande.Man citerar bara de specialfall då han använder ordet i betydelsen "närvaro" och påstår att "det var så den judiskehistorieskrivaren Josephus, som var samtida med apostlarna, använde ordet parousia" (sid. 11). Men så enkelt var detalltså inte.

2. De hebreiska ordet bi'ah

Enligt Papias, en biskop i Mindre Asien på 100-talet e Kr, skrev Matteus först sitt evangelium på hebreiska och översatte det sedan till grekiska. Vi vet inte om detta stämmer (de flesta moderna forskare förkastar uppgiften), eftersom inga avskrifter av den hebreiska versionen har bevarats. En hebreisk text till Matteus evangelium från 1300-talet förekommer visserligen i en avhandling mot kristendomen författad av en dåtida judisk läkare, Shem-Tob. Men denna text anses allmänt vara en sentida översättning till hebreiska från latin eller grekiska.

Nyligen har emellertid en forskare professor George Howard, lagt fram teorin att Shem-Tobs text inte är någon översättning utan går tillbaka på Matteus' hebreiska text. Trots att moderna forskare förkastar Howards teori tar Sällskapet Vakttornet fasta på den och använder den i den nya Vakttornsartikeln om Jesu parousia. Hur då?

I Matteus 24:3, 27, 39 använder Shem-Tobs Matteustext det hebreiska ordet bi'ah som motsvarighet till det grekiska ordet parousia. Ordet bi'ah är substantivformen av verbet boh', ett av de vanligaste verben i GT (Gamla Testamentet). Det har grundbetydelsen "komma" och uttrycker alltid rörelse mot ett mål. Substantivformen bi'ah är däremot sällsynt i Bibeln. Det används bara en gång, i Hesekiel 8:5, där det vanligen översätts med "ingång". Med utgångspunkt från hur ordet brukas i denna text försöker Sällskapet Vakttornet argumentera för att bi'ah kan betyda "närvaro". På sid. 13 i den ovannämnda Vakttornsartikeln hänvisar man till Hesekiel 8:5 och skriver:

I stället för att uttrycka handlingen att komma, åsyftar bi.'ah där, början av byggnaden, dvs. man är i byggnaden, när man är i ingången eller på tröskeln till den.

Här för man alltså fram den underliga idén att den som befinner sig vid ingången till ett hus redan är närvarande inne i huset, inte på väg in i det. Men idén blir ännu besynnerligare när man slår upp och läser vad det är för "ingång" Hesekiel talar om. Han blir i en syn förd till templet i Jerusalem, där han får se en avgudabild "norr om altarporten, vid själva ingången". Avguden befann sig alltså inte i ingången till tempelbuset, utan vid ingången till den port som ledde in till tempelområdet. Argumentet att den befann sig inuti byggnaden blir darigenom ännu orimligare.

Slutligen är det inte alls säkert att substantivet bi'ah här uttrycker något stillastående i motsats till verbet boh', som uttrycker rörelse, ett "kommande" till något. Den judiska översättningen Tanakh, som publicerades av The Jewish Publication Society 1988, återger Hesekiel 8:5 på följande sätt

Jag vände mina ögon mot norr, och där, norr om altarporten, närmade sig (bi'ah) den bild som upp väcker vrede.

Enligt denna översättning höll avgudabilden i Hesekiels syn på att föras fram mot altarporten in till tempelområdet. I en fotnot påpekas det också att "innebörden i hebreiskan är osäker".

Även om vi skulle översätta ordet bi'ah med "ingång"eller "inträde" i Matt. 24:3, så är det svårt att se hur detta kan bli till "närvaro". Vad lärjungarna frågade efter var då tecknet på Jesu "ingång" eller "inträde" i världen, något som i grund och botten inte skiljer sig från frågan efter tecknet på hans "ankomst". I båda fallen frågade de efter det tecken som skulle föregå hans ankomst och signalera att han var på väg, inte efter ett tecken som skulle visa sig efter hans ankomst och som skulle bevisa att han var "osynligen närvarande".

"Ankomst" eller "närvaro" - vad visar sammanhanget?

När lärjungarna frågade Jesus efter tecknet, trodde de då att hans återkomst skulle bli så osynlig och omärklig att det skulle krävas ett tecken för att avslöja att han var "osynligen närvarande"?

När den frågan ställdes till Sällskapet Vakttornet, medgav man att lärjungarna "tänkte sig inte alls att han skulle härska som en härlig ande från himmelen, och därför förstod de inte att hans andra närvaro skulle vara osynlig. "Vakttornet, 1 maj 1965, sid. 215.

I Vakttornet för den 1 juni 1974, sid. 245, erkänner rnan likaså: "Då de frågade Jesus: 'Vad skall vara tecknet på din närvaro?', visste de inte att hans framtida närvaro skulle vara osynlig."

Om lärjungarna inte visste att Jesu återkomst skulle vara osynlig, hur kunde de då ha frågat efter ett tecken på hans närvaro? Redan detta visar att det tecken de frågade efter skulle förebåda hans ankomst, inte fölia på den.

Att Jesus hade precis samma uppfattning framgår tydligt av hans svar. Efter att ha räknat upp olika händelser som skulle inträffa under perioden fram till Jerusalems ödeläggelse (år 70) började han tala om "Människosonens tecken", som skulle "visa sig på himmelen". (Matteus 24:29, 30; parallelltexten i Lukas21:25 talar om "tecken ... i solen, månen och stjärnorna".) Därefter framställde han följande liknelse:

Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. - Matteus 24:32, 33, NT-81.

Lägg märke till parallellen i denna liknelse: Liksom vårtecknen visar att sommaren är nära, inte närvarande, så skulle Människosonens tecken visa att Jesus var "nära utanför dörren", inte osynligen närvarande. I båda fallen är tecknen förebådande, de signalerar ankomsten, inte en"osynlig närvaro". Jesu liknelse kullkastar alltså fullständigt Sällskapet Vakttornets tolkning att det finns ett tecken som visar att Jesus kom tillbaka 1914 och har varit "osynligen närvarande" sedan det året.

1) Idén om den osynliga närvaron, bättre känd i dag som "secret rapture", kvarlevans "hemliga bortryckande", framfördes först av en engelsk bankir, Henry Drummond, en kollega till den kände London-predikanten Edward Irving. Idén upptogs sedan av John Nelson Darby och hans efterföljare. Det var i synnerhet genom de sistnämnda som idén kom att spridas vitt och brett både i England och USA under 1800-talet. Idéns uppkomst och utbredning skildras i detalj i tre artiklar i tidskriften The Christian Quest (Vol. 1:2, 1988 och 2:1, 1989).

2) Ett av skälen till artikeln kan vara boken The Sign of theLast Days - When ? (Jonsson & Herbst, 1987), som innehåller ett 27 sidor långt appendix (sid. 249-265) med en kritisk granskning av Sällskapets bruk av ordet parousia. I appendixet visas bland annat hur de äldsta bibelöversättningarna (till latin, syriska och gotiska) har återgett ordet, vad moderna ordböcker säger, varför W. E. Vine's Expository Dictionary tycks ge Sällskapet ett visst stöd, och slutligen visas hur Sällskapets översättning omöjliggörs av det bibliska textsammanhanget.

3) P. L. Schoonheim, Een Semasiologisch Onderzoek van Parousia (Alten 1953), sid. 227-234, 285. - På flera av av dessa ställen är betydelsen "närvaro" utesluten redan p g a sammanhanget. Ett exempel finner vi i Josephus' Vita I:90, där han talar om sin förestående ankomst till staden Tiberias: "När jag hade läst Silas' rapport mönstrade jag 200 män och marscherade hela natten och sände en kurir i förväg för att underrätta folket i Tiberias om min ankomst (parousia). "Eftersom kuriren skulle underrätta folket om att Josephus var på väg till Tiberias, kan han förstås inte ha talat om honom som redan närvararnde där!

Tillbaks till hemsida