Brev från Leslie Wiklander till medlemmar i den lokala församlingen i Partille vid utträde ur Vakttornets organisation den 1 sept 1988.

Kära vänner!

Jag kommer inom kort att begära utträde ur Sällskapet Vakttornets organisation. Eftersom Sällskapets regler gör att de flesta av er inte kommer vilja tala med mig efter mitt utträde, vill jag redan i förväg redogöra för skälen till mitt beslut. På det sättet hoppas jag att åtminstone delvis kunna förekomma den sedvanliga ryktesspridning med i regel grundlösa insinuationer som brukar komma i omlopp i sådana här sammanhang.

Olika omständigheter gjorde att jag redan 1979 började undersöka olika sakfrågor som sammanhänger med Sällskapets anspråk på att ensamma ha sanningen. Det första jag började studera på allvar var kronologin.

Historiskt sett har Sällskapets förkunnelse ända från första början varit knuten till vissa årtal. Under de första 60 åren förkunnade man till exempel att Jesu återkomst hade inträffat 1874. Man lärde också tidigare att det "stora Babylon" föll 1878 och att Guds rike började upprättas 1881. Alla dessa händelser flyttades senare fram till åren 1914 och 1918-19. Kvarlevans förvandling, som först sattes till 1874, flyttades efter hand fram till i tur och ordning 1878, 1881, 1914 och 1918. Alla förutsägelser slog fel. Den som har tillgång till Sällskapets äldre litteratur kan lätt kontrollera dessa förutsägelser.

Det som i dag utmärker Vakttornets förkunnelse är den vikt man fäster vid året 1914. Som Vakttornet för den 15 augusti 1981 förklarar på sidan 15, är skillnaden mellan vittnenas "goda nyheter" och andra kristnas just året 1914:

"Låt den som av hjärtat är ärlig få jämföra det slags predikande av evangeliet om Riket som kristenhetens olika religiösa system utfört under århundradenas lopp med det slags predikande som Jehovas vittnen utfört sedan första världskriget slutade 1918. De är av två skilda slag. Det som Jehovas vittnen förkunnat har verkligen varit ett 'evangelium' eller "goda nyheter", eftersom de förkunnat att Guds himmelska rike upprättades vid slutet av hedningarnas tider år 1914, då Guds Son, Jesus Kristus, insattes på tronen."

Att Sällskapet Vakttornet fäster en avgörande betydelse vid tron på årtalet 1914 framgår också t ex av Vakttornet den 1 september 1985, sid. 25, där alla andra kristna fördöms till evig förintelse i 'den stora vedermödan' därför att de inte godtar årtalet.

Som bekant bygger årtalet 1914 på den kronologiska beräkningen att "hedningarnas tider'" sträcker sig från 607 f Kr till 1914 e Kr. Det var den beräkningen jag började granska närmare 1979. Jag fick nästan en chock när jag upptäckte att all historisk litteratur slår fast att Nebukadnessars 18:e regeringsår, då han enligt bibeln ödelade Jerusalem, inföll 587/586 f. Kr. Det finns en lång rad samtida babyloniska dokument, som bortom allt rimligt tvivel fastslår denna tidpunkt. Det kan påpekas att det är med hjälp av exakt samma typ av dokument man kan datera Babylons fall till år 539 f Kr.

Ett vittne som läser detta vill förstås hävda att det är bibelns uppgifter som måste gälla, inte profanhistoriens. Men sanningen är att inte heller bibeln stöder Vakttornets kronologi. Den ursprungliga profetian om de 70 åren finns som bekant i Jer. 25:11,12. Vers 12 säger alldeles klart att de 70 åren skulle ha gått till ända när Babylons konung hemsöktes, dvs år 539 f Kr. I strid med detta lär Sällskapet att de gick till ända två år senare, år 537 f Kr. Vers 11 visar också att de 70 åren gällde den period då folken skulle vara underdåniga Babylons konung. Perioden avsåg alltså den tid Babylon hade herraväldet över folken och inte den tid Jerusalem låg öde. Detta framgår också alldeles tydligt av Jeremia 29:10, där grundtexten ordagrant talar om "sjuttio år för Babel". Se Åkessons övers. och de flesta moderna översättningar (dock ej NW).

Vi står alltså inför det faktum att Sällskapets tolkning strider både mot historiens och bibelns vittnesbörd, medan bibeln här, liksom så ofta annars, bekräftas av historien.

Eftersom den beräkning som ligger till grund för året 1914 alltså bevisligen är både obiblisk och ohistorisk, faller alla de tolkningar och anspråk som Sällskapet har knutit till detta årtal: Att Guds rike upprättades 1914, att Kristi parousia eller återkomst började det året, att Kristus efter återkomsten utvalde Sällskapet som sitt redskap och förordnade sin "trogne och omdömesgille slav" år 1919, och att vittnena sedan dess är de enda som predikar "de goda nyheterna om riket".

De flesta vittnen är ju inte så hemma på ämnet kronologi, och i tjänsten från dörr till dörr talar de därför hellre om de s k "tidstecknen". De litar också här på Vakttornets uppgifter om att krig, svält, farsoter, jordbävningar, laglöshet, osv. har ökat i en omfattning utan motsvarighet i historien sedan 1914, och att detta uppfyller profetian i Matteus' 24:e kapitel.

Jag har tagit mig tid till att kontrollera även en del av dessa påståenden. Tyvärr tvingas man inse att Sällskapets uttalanden inte heller här har någon grund i verkligheten. För att inte bli långrandig, skall jag bara ge några exempel:

Första Världskriget: Sällskapet har ofta påstått att det var det blodigaste och mest omfattande kriget i världshistorien fram till dess. (Se t ex Du kan få leva för evigt i lycka på jorden, 1982, sid. 150.) Men det stämmer inte. Många krig i historien har krävt fler dödsoffer än Första Världskrigets c:a 12 miljoner. Inbördeskriget i Kina 755-763 e Kr tog omkring 35 miljoner liv. Djingis Khans erövring av Nordkina 1211-1218 kostade 18 miljoner liv, och hans erövring av det övriga Asien och halva Europa ställde enligt vissa historiker t o m Andra Världskriget i skuggan. 30-åriga kriget 1618-1648 tog 30-40% av Tysklands befolkning, och det Manchu-kinesiska kriget i mitten av samma århundrade krävde 25 miljoner liv. Taiping-upproret i Kina 1850-1864 kostade omkring 40 miljoner människoliv, vilket också noterades i Vakna! för den 8 augusti 1982, sid. 7.

Varken svält eller farsoter har ökat på 1900-talet, som Sällskapet påstår, utan har tvärtom minskat jämfört med tidigare århundraden! Detta är lätt att kontrollera. Farsoternas historia beskrivs t ex utförligt av William H. McNeill, en av USA:s främsta historiker, i boken Farsoterna i historien, som kom ut på svenska 1984.

Jordbävningarna: Vakttornet påstår att det har skett en 20-faldig ökning av jordbävningarna sedan 1914. Detta är helt gripet ur luften. Det finns ingen seismolog som håller med om detta. Ledande seismologer, t ex Charles Richter (som uppfann Richter-skalan), Markus Båth, Keiiti Aki och N. N. Ambraseys, betonar alla att jordbävningsaktiviteten inte har ökat, utan snarare har minskat under 1900-talet!

När det gäller laglösheten, är det visserligen sant att brottsligheten har ökat i många länder under de senaste årtiondena. Men brottsforskare som har studerat brottsligheten i ett längre historiskt perspektiv har påvisat att den ofta var värre under tidigare århundraden, t ex i mitten av 1800-talet.

Det finns flera andra frågor jag skulle kunna gå in på, där Sällskapet på ett oetiskt sätt har manipulerat med fakta, t ex blodfrågan, där det finns åtskilligt som vittnena i allmänhet är omedvetna om. Men för att inte bli för långrandig skall jag begränsa mig till bara ännu en fråga, nämligen behandlingen av oliktänkande inom rörelsen och av uteslutna.

De bibeltexter som Sällskapet i första hand hänvisar till som stöd för sin uteslutningspolitik är 1 Kor. 5:9-13 och 2 Joh. 7-11. Den första texten handlar om moraliskt fördärvade människor: otuktsmän, giriga, avgudadyrkare, smädare, drinkare och utpressare. Dessa skulle, om de var oförbätterligt onda, drivas ut ur församlingen, och kristna skulle sedan inte umgås eller äta med dem. Men Sällskapet tillämpar texten inte bara på moraliskt fördärvade medlemmar, utan på alla som av någon anledning hamnar utanför organisationen, vare sig de blir uteslutna av någon anledning eller frivilligt, kanske av tros- och samvetsskäl, lämnar organisationen. Det görs i det fallet ingen skillnad mellan t ex en rökare eller en massmördare, mellan en ärlig sanningssökare eller en samvetslös bedragare. Alla behandlas på samma sätt utan urskillning. Tillämpningen av bibeltexten går inte bara långt utöver vad som står skrivet, utan präglas också av en stel, onyanserad dogmatism.

Den andra texten, 2 Johannes 7-11, tillämpas på samma generella sätt, trots att den handlar om en enda typ av människor "antikrister", människor som "inte, bekänner Jesus Kristus såsom kommen i köttet" (vers 7). Det var den som kom och inte hade "den läran" (dvs att Jesus Kristus är kommen i köttet), som man inte skulle ta emot i sitt hem eller hälsa på. Detta framgår också med all tydlighet av parallelltexten i 1 Joh. 2:18-23. Genom att rycka loss vers 10 i 2 Johannesbrevet ur detta sammanhang, låter Sällskapet "den läran" syfta på Vakttornets bibeltolkningar och tillämpar sedan förbudet mot att ta emot och hälsa på "antikristerna" på alla, som av vilken som helst anledning lämnar eller utesluts ur organisationen. Jag kan inte se att detta vittnar om någon trohet mot bibeltexten, utan snarare om ett missbruk av Guds ord, som uppenbarligen bottnar i organisationspolitiska skäl och inget annat.

Den "enhet" som råder inom organisationen är av den auktoritära typen, dvs medlemmarna likriktas i sin tro och sitt uppträdande genom styrning uppifrån, från en mänsklig religiös myndighet. Detta system skapar mycken misstänksamhet och många problem inom rörelsen. Den som börjar tvivla på och ifrågasätta någon läropunkt blir snart misstänkt för att vara illojal och blir alltmer utfrusen ur gemenskapen redan innan han är utesluten. Detta gör att den som börjar tvivla på något inte har någon möjlighet att ventilera sina problem med någon, utan i stället nästan drivs ut ur organisationen. Sällskapet är överkänsligt för kritik, trots att de själva i över hundra års tid har ägnat sig åt en ihållande kritik av alla andra kristna samfund.

Jag hoppas nu att ovanstående synpunkter någorlunda har klargjort skälen till mitt beslut, och kanske i någon mån kan motverka den ryktesspridning som jag vet brukar uppstå när någon lämnar organisationen. Tusentals vittnen världen över har på senare år tagit det steg som jag nu tar, och har gjort det av liknande skäl som jag har nämnt. De har regelbundet utsatts för smutskastning från organisationens sida, både i litteraturen och från enskilt håll. De har förklarats vara "demonbesatta" , "högmodiga" , "förmätna" , "omoraliska" , "onda" , "upproriska" och mycket annat. Jag hoppas att mitt klarläggande har gett er en liten bild av de verkliga orsakerna till att jag och många andra väljer att lämna organisationen.

Jag har bara helt flyktigt kunna beröra några frågor, som det naturligtvis finns mycket mer att lära om för den som är intresserad av vad som är sanning, och inte bara nöjer sig med att låta en religiös myndighet diktera för sig vad han eller hon skall tro. Den som vill är förstås välkommen att ta kontakt per brev eller telefon för att dryfta dessa frågor ytterligare.

Vänliga hälsningar

Leslie Wiklander

Till hemsidan