BLODFRÅGAN ÅTER I FOKUS

Jehovas Vittnens vägran att ta emot blodtransfusioner är på nytt föremål för livliga diskussioner i massmedia och inte minst på Intemet. Bakgrunden är följande:

På senare år har en rad sekter och kulter framträtt som tagit sig destruktiva uttryck. Ibland har de även resulterat i massjälvmord. Faran med destruktiva sekter har därför alltmer uppmärksammats, även från regeringshåll, och det har blivit svårare för många sekter att bli erkända i olika länder. Även Jehovas Vittnen har i vissa europeiska länder uppfattats som en destruktiv sekt, bl a på grund av inställningen till blodtransfusionerna. Ett färskt exempel är Bulgarien. I Jehovas Vittnens månadsblad Tjänsten för Guds kungarike för juni i år berättas det på sidan 6:

"Bulgarien erkänner Jehovas vittnen

Den 28 juni 1994 vägrade den bulgariska regeringen att förnya inregistreringen av Jehovas vittnen. Sedan dess har man på olika håll i Bulgarien gripit enskilda vittnen, upplöst möten och beslagtagit litteratur. Jehovas Vittnen anmälde därför förhållandena för Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna (Strasbourg).

Nu har emellertid de bulgariska myndigheterna gjort upp i godo med Jehovas Vittnen och gått med på att erkänna dem som religionssamfund. Dessutom inbegriper överenskommelsen att ett lagförslag snarast skall läggas fram, vilket ger Vittnena möjlighet att utföra samhällstjänst i stället för militärtjänst. Man skall också ge varje enskilt Vittne frihet att själv välja medicinsk behandlingsform."

Denna beskrivning av situationen skapar intrycket att Bulgariens regering år 1994 dels vägrade att låta Vittnena utföra samhällstjänst i stället för militärtjänst, dels också hindrade dem från att själva välja medicinsk behandlingsform. Men den bild man på detta sätt vill ge av bakgrunden till uppgörelsen är milt sagt bedräglig.

För det första var det omöjligt för Bulgariens regering att år 1994 hindra Vittnena från att utföra samhällstjänst, eftersom Jehovas Vittnens ledning, den styrande kretsen,på den tiden inte tillät dem att utföra civilt arbete som ett alternativ till rnilitärtjänst. Som vi berättade i Informationer för juni 1996 var det först i Vakttornet för 1 maj 1996 som den styrande kretsen plötsligt gjorde heltom i frågan och tillät civiltjänst! Saken kan rentav ha aktualiserats inom kretsen av de problem man fått i Bulgarien!

Lika bedräglig är uppgiften om att enskilda Vittnen skulle ges frihet att själva välja medicinsk behandling. Det var inte de bulgariska myndigheterna som hade berövat de enskilda Vittnena denna frihet. Det var Vittnenas egna ledare som hade förbjudit dem att själva avgöra om de ville ta emot medicinsk behandling med blodtransfusioner eller inte. Sällskapet Vakttornets ståndpunkt har varit så benhård att enskilda Vittnen som har valt att ta emot blodtransfusioner och inte ångrat detta konsekvent har blivit uteslutna ur rörelsen ända sedan år 1961. I boken Jehovas Vittnen - förkunnare av Guds kungarike, utgiven av Sällskapet Vakttornet år l993, hänvisar Sällskapet till de texter i Bibeln som man tolkar som förbud mot blodtransfusioner och tillägger:

"I överensstämmelse med denna förståelse blir sedan år 1961 alla som ignorerar Guds krav. tar emot blodtransfusion och inte ångrar sig uteslutna ur Jehovasvittnens församlingar." Sid. 183 184. (Se även den s k "äldsteboken", Ge aktt på er själva och på hela hjorden, utgiven 1991, sid. 95 och 158.)
Det var detta interna förbud för enskilda Vittnen "att själva välja medicinsk behandlingsform" som Bulgariens regering hade protesterat mot, och det var detta förbud som Sällskapet Vakttornet gick med på att arskaffa i sin"uppgörelse i godo "med de bulgariska myndigheterna, en uppgörelse som godkändes av Europarådets kommission den 9 mars 1998!  Detta framgår klart och tydligt av den kommuniké som utfärdades av sekreteraren för Europarådets kommission för mänskliga rättigheter, Information Note No. 148, där vi bland annat kan läsa:
"Enligt uppgörelsen samtyckte regeringen till att så snart som möjligt tillhandahålla civiltjänst att vapenvägrare som ett alternativ till militärtjänst, och att registrera den sökande föreningen [Jehovas Vittnen] som en religion. Sökanden förpliktigade sig med avseende på sin inställning till blodtransfusioner att avfatta ett uttalande att införas i sina stadgar som gav medlemmarna tillåtelse att ha fritt val i saken för sig själva och sina barn, utan någon kontroll eller påföljd från föreningens sida."
Information Note No. 148 on the 276th Session of the European Commission of Human Rights, Strasbourg, Monday 2 March Friday 13 March 1998.
Enligt kommunikén från Europarådet har Sällskapet Vakttornet alltså gått med på att tillåta enskilda medlemmar av Jehovas Vittnen i Bulgarien att själva fritt välja om de vill ta emot en blodtransfusion eller inte,"utan någon kontroll eller påföljd från föreningens (dvs Jehovas Vittnens] sida". Enligt denna mycket tydliga formulering kan inget enskilt Vittne i Bulgarien straffas, tex genom uteslutning, om det väljer att ta emot en blodtransfusion.

Denna passus i överenskommelsen blev snabbt känd och spridd över hela världen och har varit föremål för mycken diskussion, inte minst på Internet. Många har dragit slutsatsen att detta är inledningen till en attitydförändring i blodfrågan, där rörelsen, precis som i frågan om civiltjänst, nu är beredd att låta de enskilda Vittnena få avgöra om de vill ta emot blodtransfusioner eller inte.

Mycket tyder på att Sällskapet Vaknornet inte hade räknat med att formuleringen i uppgörelsen skulle bli allmänt känd. Sällskapet Vakttornets Public Affairs Office (''kontor för offentliga ärenden") på högkvarteret iBrooklyn, New York, sände i april ut ett pressmeddelande, i vilket man betonar att "Villkoren för överenskommelsen avspeglar ingen ändring i Jehovas vittnens lära." Liknande dementier har också gått ut lokalt från företrädare för Jehovas Vittnen i olika länder, även här i Sverige.

Vad innebär då överenskommelsen med de bulgariskamyndigheterna i blodtransfusionsfrågan enligt Sällskapet Vakttornet? Vad har man egentligen kommit överens om? Tydligen ingenting!  Så tycks i varje fall Sällskapet Vakttornet ha tolkat överenskommelsen. Därför kommer rörelsen precis som tidigare att fortsätta att utesluta och frysa ut enskilda Vittnen, även i Bulgarien, som tar emot en blodtransfusion och inte känner ånger över detta.

I praktiken innebär detta att Sällskapet Vakttornet av allt att döma har fört både de bulgariska myndigheterna och Europarådet bakom ljuset.

Vi kan berätta att den medicinska tidstriften Journal of Medical Ethics för augusti 1998 innehåller den första av två artiklar om JVs transfusionsvägran av dr. Osamu Muramoto. Artikeln är mycket välskriven och visar klart hur ohållbar Vakttornets ståndpunkt är, både ur medicinsk, etisk och biblisk synpunkt. De flesta av Muramotosargument återfinns också i den svenska småboken Blodfrågan (1993), som kan erhållas från CKI-Förlaget. Sällskapet Vakttornet har utlovat ett svar i oktobernumret av den medicinska tidskriften.

Hem