"DEN TROGNE OCH OMDÖMESGILLE SLAVEN"

ANSPRÅKET PÅ GUDAGIVEN MYNDIGHET

Vakttornets organisation gör som bekant anspråk på att vara den enda organisation på jorden som Gud godkänner och handlar med. "Det finns ingen annan organisation som utför Guds vilja eller som ger människor undervisning får evigt liv", läser vi t ex i tidskriften Vakttornet för den 15 november 1973, sidan 522. Den centrala myndigheten inom denna organisation är knuten till den så kallade "trogne och omdömesgille slaven". De som vill bli Jesu lärjungar i vår tid måste enligt Sällskapet Vakttornet erkänna och underordna sig denna myndighet. Jehovas Vittnens månadsblad Tjänsten för Guds rike för maj 1986 framhöll på sidan 8:

"Som Jesu Kristi lärjungar erkänner de också Jehovas synliga organisation och Jesu Kristi myndighet såsom den utövas genom 'den trogne och omdömesgille slaven'. " (Vår kursivering)

Den "trogne och omdömesgille slaven" utövar alltså enligt Sällskapet Vakttornet ingen vanlig mänsklig myndighet. Den gör anspråk på att utöva Kristi egen myndighet, dvs dens myndighet, som själv blev given "all myndighet i himmelen och på jorden"! (Matt. 28:18) Denne "slav" gör alltså, precis som påven i Rom, anspråk på att vara "Kristi ställföreträdare" på jorden.

Att trotsa den som anses utöva Kristi egen myndighet på jorden uppfattas naturligtvis som mycket allvarligt. De enskilda Vittnena varnas ständigt för att ifrågasätta och kritisera "slavens" tolkningar och tillvägagångssätt. "Akta dig för dem som försöker komma med sina egna avvikande uppfattningar", varnade Vakttornet för den 15 mars 1986, sid. 17. Och i Vakttornet för den 15 maj 1983 liknas den som ifrågasätter "slaven" vid Satan själv, som "förespråkade ett oberoende tänkande". "Hur lägger man i dagen ett sådant oberoende tänkande?" frågade tidskriften och svarade: "Ett vanligt sätt är att man ifrågasätter de råd och anvisningar som Guds synliga organisation ger". (Sidan 18)

Vem är då denne "slav"? När och hur fick han sin gudagivna myndighet?

TOLKNINGEN AV JESU LIKNELSE OM "DEN TROGNE OCH KLOKE TJÄNAREN"

Några dagar före sin död betonade Jesus för sina lärjungar i en rad liknelser vikten av att troget, vaksamt och förståndigt fullgöra det verk han anförtrodde dem under sin frånvaro. Detta är poängen i liknelserna om talenterna och punden (Matt. 25:14-30; Luk. 19:12-27), i liknelsen om dörrvaktaren (Mark. 13:33-37; Luk. 12:35-40) och i liknelsen om den trogne och kloke tjänaren (Matt. 24:45-51; Luk. 12:42-48). Det är den sistnämnda liknelsen som Sällskapet Vakttornet använder till stöd för rörelsens auktoritetsanspråk. Liknelsen lyder enligt JVs Nya världens översättning:

Enligt Sällskapets tolkning betecknar "slaven" i denna liknelse en klass, nämligen alla Jesu sanna "smorda" efterföljare genom tiderna från och med apostlarna. Denna klass anses vara begränsad till 144.000, av vilka endast en liten "kvarleva" skulle finnas kvar på jorden vid Jesu återkomst. Denna "kvarleva" anses i dag finnas bara bland Jehovas Vittnen. Den bestod år 1991 av 8.850 personer. (Jehovas Vittnens årsbok 1992, sidan 33)

Det bör observeras att det var "vid sin ankomst" som "herren", Jesus, skulle ge "slaven" myndighet "över alla sina tillhörigheter". Och detta är den springande punkten i Sällskapets tolkning: Man hävdar nämligen att denna "ankomst", tolkad som en "osynlig närvaro", började år 1914, och att Kristus kort därefter "inspekterade" sina "slavar" och beklädde sin "trogne slav" med en större myndighet. I Vakttornet för den 15 mars 1968 beskrevs dessa händelser på följande sätt:

"Det finns nu avgörande bevis för att Jesus Kristus blev insatt på tronen i himmelen år 1914 v.t. och att han åtföljde Jehova till dennes tempel år 1918 v.t., då domen började med Guds hus. (1 Petr. 4:17) Sedan Jehova hade renat dem som hörde till detta hus och som befann sig vid liv här på jorden, utgöt han sin ande över dem och gav dem uppdraget att tjäna som hans enda synliga kanal eller förbindelseled, och det var endast genom dem som andliga föreskrifter skulle förmedlas. De som urskiljer Jehovas synliga teokratiska organisation måste alltså inse och erkänna detta förordnande av 'den trogne och omdömesgille slaven' och underordna sig den." (Sid. 129, 130)

Året då "slaven" fick denna myndighet har senare ändrats från 1918 till 1919. (Se t ex Vakttornet för den 15 mars 1990, sid. 14,16)

HÅLLER DE "AVGÖRANDE BEVISEN"?

Hur kan man avgöra om dessa tolkningar stämmer eller inte? Den springande punkten är, som vi såg, idén att Kristi ankomst i sitt rikes makt inträffade 1914. Det var ju "vid sin ankomst" som Jesus enligt liknelsen skulle ge myndighet åt sin "slav". Om Jesus inte kom tillbaka 1914, kan han inte kort därefter ha inspekterat sina "slavar" och inte heller ha beklätt någon grupp av människor med gudomlig myndighet år 1919. Då är den gudagivna myndighet Vakttornets ledning påstår sig ha fått en falsk, självpåtagen myndighet, och var och en som ansluter sig till Vakttornets organisation och underordnar sig dess ledning underställer sig en falsk myndighet, som upprättats i strid med Kristi vilja.

Det ovan citerade numret av Vakttornet hävdar, som vi såg, att det finns "avgörande bevis" för att Guds rike upprättades med Kristus på tronen år 1914. Vilka "bevis"?

Svaret ges bl a i Resonera med hjälp av Skrifterna (1985), en handbok som JV bär med sig i sin dörr-till-dörr-verksamhet. Vi läser på sidan 359:

"Varför säger Jehovas vittnen att Guds rike upprättades år 1914?

Två beviskedjor pekar på det året: 1) Bibelns kronologi och 2) de händelser som ägt rum sedan år 1914 i uppfyllelse av profetiorna."

Få Vittnen har klart för sig att ingen av dessa två s k "beviskedjor" håller inför en närmare granskning. Det som Sällskapet Vakttornet här kallar för "Bibelns kronologi" är idéerna att a) "hedningarnas tider" i Luk. 21:24 är en period på 2520 år, b) att denna period skall räknas från det år då Babylons kung Nebukadnessar ödelade Jerusalem, och c) att denna ödeläggelse inträffade år 607 f Kr. Ingen av dessa idéer finns klart angivna i Skriften. De är alla produkter av en rad spekulativa antaganden och tolkningar.

Men det mest förödande för hela denna "kronologi" är att själva utgångspunkten för beräkningen, dateringen av Jerusalems för-störing till år 607 f Kr, fullständigt kullkastas både av bibeln och historiska fakta. Det finns t ex mer än ett dussin olika beviskedjor som klart visar att denna förstöring inträffade 20 år senare, år 587 f Kr. Sju av dessa beviskedjor offentliggjordes 1983 i boken Slutade hedningarnas tider 1914? (Även på engelska under titeln The Gentile Times Reconsidered.)

På liknande sätt förhåller det sig med påståendet att händelserna sedan 1914 har uppfyllt bibelns profetior. Sällskapet hävdar att krig, svält, farsoter, jordbävningar och andra olyckor har inträffat på jorden sedan 1914 i en skala utan motstycke i världshistorien. För att kunna avgöra om detta påstående är sant, måste man förstås noggrant jämföra omfattningen av dessa händelser sedan 1914 med deras omfattning under århundradena före 1914 - något som aldrig har skett i Vakttornets litteratur! En sådan jämförelse har emellertid gjorts i boken Har vi sett TECKNET sedan 1914? Som denna bok visar finns det inte bara klara och entydiga bevis för att Sällskapet Vakttornets påståenden är falska. Boken avslöjar också att Sällskapet gång på gång har använt sig av bedrägliga metoder, t ex citatfusk och förfalskning av statistik, för att kunna upprätthålla sitt "sammansatta tecken".

Utrymmet tillåter oss inte att närmare gå in på bevisen mot Sällskapets båda "bevis-kedjor", men de två böcker som nämnts rycker fullständigt undan grundvalen för "slavens" anspråk på att ha erhållit sin myndighet av Kristus år 1919. "Slaven", dvs Vakttornets ledning, spelar bevisligen en roll som är falsk, och för att kunna upprätthålla denna roll har den tvingats konstruera de "bevis" som saknas i verkligheten.

NÄR "INSPEKTERADES" SLAVARNA?

Fastän Jesu parousia, hans ankomst eller - enligt Sällskapet Vakttornets tolkning - hans "osynliga närvaro", sägs ha börjat år 1914, påstås "inspektionen" av "slavarna" ha inträffat först några år senare. Boken Guds tusenåriga rike har kommit nära (sv. 1974) förklarar på sidan 350 att "inspektionen ... började år 1919". Eftersom Jesu liknelse inte innehåller någon antydan om en längre intervall mellan "ankomsten" och "inspektionen", hur kan man då veta att det var först 1919 som "slavarna" inspekterades? Samma bok svarar på sidan 349: "Alla fakta vittnar om att husbonden vid denna tid kom för att inspektera." Vilka "fakta"? Några fakta som vittnar om detta redovisas inte i boken, inte heller någon annanstans i Sällskapets litteratur.

Att fakta av detta slag saknas helt och hållet bekräftas också av det förhållandet att Sällskapet ibland daterar inspektionen till år 1918 i stället för 1919. I den senaste presentationen av tolkningen, i Vakttornet för den 15 mars 1990, heter det t ex på sidan 14 att "Jesus Kristus år 1918 inspekterade dem som påstod sig vara hans slavar". Att "alla fakta" som tidigare hade "vittnat om" att "inspektionen ... började år 1919" nu plötsligt bara kunde åsidosättas verkade inte vara något problem. Inte ett enda av dessa fakta hade tydligen existerat i verkligheten!

VEM "SÅG" EGENTLIGEN "SLAVENS" UPPHÖJELSE ÅR 1919?

Men oavsett om början av "inspektionen" dateras till 1918 eller 1919 har man under de senaste årtiondena bestämt hävdat att det var år 1919 som "slaven" bekläddes med myndighet. Vilka bevis finns det för det?

"Slavens" upphöjelse förknippas med det konvent, som "bibelforskarna" höll den 1-8 september 1919 i Cedar Point i Ohio, USA. Konventet, som hade organiserats för att blåsa nytt liv i rörelsens verksamhet efter krigsslutet, kom att bli något av en milstolpe i Sällskapet Vakttornets historia, och man har i efterhand försökt tillmäta det en profetisk innebörd. Genom detta konvent "kunde hela världen se vem den återkomne Herren Jesus hade funnit vara hans 'trogna och omdömesgilla slav'-klass", påstår man på sidan 352 i boken Guds tusenåriga rike har kommit nära. Hur såg "hela världen" detta?

Det finns inte det ringaste bevis för att "hela världen" kunde "se" något sådant i samband med detta konvent. Konventet, som besöktes av några få tusen "bibelforskare", passerade fullständigt obemärkt för den stora majoriteten av mänskligheten. Faktum är att inte ens de "bibelforskare" som var närvarande vid konventet "såg" någonting som kunde få dem att tro att Jesus Kristus vid den tidpunkten identifierade dem som sin trogna "slav"-klass och gav dem myndigheten över "alla sina tillhörigheter".

Den uppfattning "bibelforskarna" hade vid denna tid var att "slaven" var en enda individ, nämligen Charles Taze Russell. Den uppfattningen bibehölls även efter Russells död år 1916, och den ändrades inte heller år 1919. Som den ovan citerade boken av Sällskapet Vakttornet visar på sidan 346, var detta den rådande uppfattningen inom rörelsen ända fram till år 1927, då Sällskapets dåvarande president, J F Rutherford, i en serie artiklar i tidskriften Vakttornet (för 1 och 15 april 1927) övergav tolkningen att Russell var "slaven" i Matt. 24:45. Han förklarade att "slaven" inte var en enda individ utan en klass, sammansatt av många individer.

Hur kunde alltså "hela världen" år 1919 "se" att Jesus Kristus det året identifierade "bibel-forskarna" som sin "slav"-klass och gav dem myndigheten över "alla sina tillhšrigheter", när inte ens "bibelforskarna" själva på den tiden hade den minsta aning om detta, utan fortsatte att betrakta Pastor Russell som "den tjänaren" ända fram till år 1927? Det är uppenbart att Sällskapets nuvarande tolkning helt och hållet är en efterhandskonstruktion, som står i direkt strid med alla historiska fakta från perioden kring år 1919.

"MAT I RÄTT TID"?

Enligt Jesu liknelse blev "slaven" satt över "tjänstefolket" till att "ge dem deras mat i rätt tid". (Matt. 24:45) Denna "mat" är enligt Vakttornets tolkning den "andliga mat", den bibelundervisning, som "slaven" skulle fšrmedla till "trons husfolk" under husbondens frånvaro. Detta var vad husbonden skulle inspektera vid sin återkomst: Hade "slaven" troget fullgjort uppdraget att ge husfolket "mat i rätt tid"? I boken Guds tusenåriga rike har kommit nära betonar Sällskapet Vakttornet att inspektionen även gällde matens kvalitet:

"Frågan gällde nu om mat hade satts fram, den rätta sortens mat och i rätt tid. ... Problemet gällde inte bara att sätta fram den andliga maten regelbundet, utan man måste också tänka på matens kvalitet." (Sid. 350)

Den fråga vi måste ställa är därför: Hur såg den andliga mat ut som "bibelforskarna" presenterade för "trons husfolk" i sin litteratur vid tiden för den förmodade "inspektionen" åren 1918-1919? Vad var det för undervisning som Jeus Kristus fann vara av så hög kvalitet att han upphöjde "bibelforskarna" över "alla sina tillhörigheter" år 1919?

Här följer några av de viktigaste punkterna i det budskap Sällskapet förkunnade år 1919:

1 "Ändens tid" hade börjat år 1799.

2 Jesu ankomst hade inträffat år 1874.

3 "Tusenårsriket" hade börjat 1874.

4 De "i Kristus döda" hade uppstått 1878.

5 Guds rike hade börjat upprättas i himlen år 1878 med Kristus som konung.

6 Kallelsen till himmelriket hade upphört år 1881.

7 "Kvarlevan" av "Kristi kropp" skulle förvandlas till himmelskt liv Œr 1918.

8 Kristenheten skulle ödeläggas år 1918.

9 Alla riken skulle krossas och ersättas av global anarki år 1920.

10 Upprättandet av riket i Palestina skulle ske år 1925.

Se boken Den fullbordade hemligheten (= vol. 7 i serien Studier i Skriften), första sv. upplagan 1917, sid. 82, 86,87,89,162,175,177, 239, 247,360,575,724,763.

Alla dessa läror har för länge sedan skrotats av Sällskapet Vakttornet som olyckliga misstag, och de flesta JV i dag har inte ens hört talas om dem, ändå lär man att Kristus år 1919 fann denna "mat" vara av så hög kvalitet att han gav "bibelforskarna" myndighet "över allt vad han äger"! Är inte detta att kasta löje över "husbonden", Jesus Kristus?

"DEN TROGNE OCH OMDÖMESGILLE SLAVEN"

Del 2

I första delen av den här serien började vi granska den gudagivna myndighet Sällskapet Vakttornets ledning påstår sig ha fått av Kristus år 1919. Påståendet bygger på idén att Kristus kom tillbaka (osynligen) år 1914 för att inspektera kristenheten och belöna dem som då troget höll på att dela ut "mat i rätt tid". (Matt. 24:45-47; Luk. 12:42-44)

Vi undersökte först de två "beviskedjorna" för att Kristus kom tillbaka 1914 - "bibelns kronologi" och "tecknen sedan 1914" - och fann dem ohållbara. Kristus kom inte 1914. Den "inspektion" som skulle följa på ankomsten kan därför inte ha ägt rum vid den tiden. Vakttornets "smorda" anhängare kan följaktligen inte heller ha satts över alla Kristi "tillhörigheter" år 1919. Redan på denna punkt framstår alltså Sällskapet Vakttornets auktoritetsanspråk som grundlöst och - följaktligen - illegitimt.

"MAT I RÄTT TID"?

I förra numret började vi också undersöka den "andliga mat" Sällskapet Vakttornet höll på att dela ut 1919, eftersom det var den "matens" kvalitet som sägs ha legat till grund för upphöjelsen. År 1919 var Sällskapet Vakttornet fullt upptaget med att sprida den år 1917 utgivna boken Den fullbordade hemligheten (= vol. 7 i serien Studier i Skriften). Den ansågs innehålla det senaste och mest avancerade "ljuset". Om Kristus år 1918 började granska den "andliga mat" som "bibelforskarna" höll på att dela ut vid den tiden, måste den boken först och främst ha tilldragit sig hans uppmärksamhet.

I vårt tidigare studium fann vi att huvuddelen av bokens budskap för länge sedan har skrotats som ödesdigra misstag. Omkring 60% av boken innehöll t ex en tolkning av Uppenbarelseboken. Tolkningen var genomgående så fylld av befängda och verklighetsfrämmande spekulationer att den kanske kunnigaste personen på högkvarteret, F. H. Robison, medlem av redaktionskommittén och en av de åtta ledande bröder som suttit fängslade i Atlanta 1918-19, lämnade Betel den 3 januari 1922. Robison hade lett studierna i boken på fredagkvällarna i matsalen på Betel, och som forskare (han behärskade 23 språk, däribland koiné-grekiska) insåg han snart att tolkningarna inte hade mycket samband med texten i Uppenbarelseboken.

Tretton år efter bokens utgivning hade Vakttornets president, J. F. Rutherford, tydligen insett samma sak, eftersom han då hade skrivit en ny kommentar till Uppenbarelseboken, bokverket Ljus i två band (utgivet på svenska 1931 och 1932), som markerade en total brytning med den tolkningsmetod som tillämpats i Den fullbordade hemligheten. Därmed erkände han indirekt att de tidigare tolkningarna varit rent nonsens.

Men att öppet erkänna detta är förstås inte möjligt. För att kunna hålla fast vid auktoritetsanspråket måste Sällskapet hävda att det man förkunnade åren 1918-1919 var "mat i rätt tid". I den senaste tolkningen av Uppen-barelseboken, Uppenbarelsebokens storslagna höjdpunkt är nära! (utgiven 1988), påstår man därför mot bättre vetande att det budskap Vittnena bar fram under perioden 1914-1918 var "tillförlitligt och väl underbyggt", och boken Den fullbordade hemligheten beskrivs som "en kraftfull kommentar till Uppenbarelseboken och Hesekiel"! (Sidorna 164 och 165) Att de "kraftfulla" tolkningarna till största delen visat sig vara rena rappakaljan, som efter bara 13 år hade förpassats till skräpkorgen, var det förstås inte lämpligt att påminna om i det sammanhanget.

Ty det var ju denna rappakalja som Jesus Kristus år 1919 påstås ha funnit vara av så hög kvalitet att han som belöning satte "bibelforskarna" "över alla sina tillhörigheter"! (Matt. 24:47; Luk. 12:44, NW)

Som framgick av vårt tidigare studium innehöll Den fullbordade hemligheten bl a en rad profetior, som alla slog fel. En av dem gick ut på att riket skulle upprättas i Palestina år 1925. Detta budskap hade man börjat lägga en speciell tonvikt på vid tiden för den förmodade "inspektionen". Den 24 februari 1918 höll Rutherford ett tal i Los Angeles över ämnet "Världen har nått sitt slut - millioner som nu leva skola aldrig dö!" Kärnan i hans budskap var att mänsklighetens befrielse skulle börja år 1925.

Detta budskap kom att helt dominera förkunnelsen under de år som följde. År 1920 startades en världsvid föredragskampanj under temat "Millioner som nu lefva skola aldrig dö!" Samma år publicerades en 128-sidig broschyr med samma titel. Broschyrens budskap sammanfattades på sidan 70 på följande sätt (enligt sv. uppl. 1922):

"Efter hvad vi förut bevisat, nämligen att den gamla tingens ordning, den gamla världen, har gått till ända och därför håller på att försvinna, att den nya ordningen håller på att införas, och att år 1925 forntidens trogna värdigas uppståndelse skall äga rum, samt återuppbyggandet taga sin början, är det förnuftigt att sluta sig till att många människor, som nu lefva på jorden, skola vara kvar här 1925. På grund av de i Guds ord framställda löftena måste vi sålunda komma till den bestämda och obestridliga slutsatsen att millioner som nu lefva aldrig skola dö." (Vår kursivering)

Dessa två böcker, Den fullbordade hemligheten och Millioner som nu lefva skola aldrig dö!, var de viktigaste böcker rörelsen publicerade under perioden 1917-1921. Var och en av dem trycktes och spreds i miljontals exemplar på många språk. De sammanfattade det budskap, den "andliga mat", som Sällskapet Vakttornet delade ut under denna period. Men budskapet i böckerna visade sig vara falskt. Tolkningarna visade sig till största delen vara ren gallimatias. Hur kan det då hävdas att detta var "mat i rätt tid"? Hur kan man ens för ett ögonblick våga påstå att Jesus Kristus fann denna andligt hälsovådliga soppa vara av så hög kvalitet att han år 1919 gav dem som hade tillrett och serverat den makten över alla sina tillhörigheter på jorden? Är inte ett sådant påstående en ren skymf mot Jesus Kristus?

VEM UTÖVAR MYNDIGHETEN?

Som tidigare nämnts är "den trogne och omdömesgille slaven" enligt Sällskapets tolkning begränsad till 144.000 "smorda" efterföljare till Jesus Kristus, av vilka det vid tiden för "upphöjelsen" år 1919 fanns en "kvarleva" på omkring 17.000. I dag har skaran sjunkit till omkring 8.800 personer. Enligt tolkningen intar alltså denna grupp bland Jehovas Vittnen en särställning, dels genom att den 1) utövar Kristi myndighet på jorden, och dels genom att den 2) tillreder och delar ut den "andliga maten" till "trons husfolk", dvs till alla de övriga drygt fyra miljoner Vittnena på jorden. Detta är den bild som Sällskapet i dag bibringar Vittnena. Men stämmer denna bild med verkligheten? Utövas verkligen myndigheten bland Jehovas Vittnen av dessa drygt 8.800 personer? Är det verkligen denna klass som producerar den "andliga maten", dvs den undervisning som presenteras i Vakttornets litteratur?

Fakta visar att denna bild är falsk. Den verkliga situationen bland Jehovas Vittnen är en helt annan.

Som alla Vittnen vet är det i praktiken ingen skillnad mellan de c:a 8.800 "smorda" och de övriga Vittnena när det gäller myndigheten inom organisationen. Alla vet att den reella myndigheten utövas av rörelsens ledning, "den styrande kretsen", som f n består av 12 personer på högkvarteret. Dessa 12 räknar sig visserligen också som "smorda", men alla Vittnen, även alla de övriga 8.800 "smorda", måste i allting underordna sig deras myndighet. Hur kan man då påstå att den "smorda slavklassen" som helhet har fått och utövar Kristi myndighet på jorden?

Rörelsens ledning svarar att den representerar "slavklassen": "I vår tid representeras den 'slaven' av Jehovas vittnens styrande krets", läser vi t ex i Vakttornet för den 1 maj 1992, sid. 31. På vilket sätt "representeras" då "slaven" av den styrande kretsen? Är det så att den "smorda" klassen har tillsatt medlemmarna i den styrande kretsen, t ex genom någon slags valprocedur, och sedan överlämnat sin myndighet åt dem? Nej, detta har aldrig skett. Den styrande kretsen tillsätter själv de medlemmar som väljs in i kretsen.

Kan det då vara så att den styrande kretsen fattar sina beslut i samråd med de c:a 8.800 "smorda", t ex genom konsultationer, brevväxling, eller liknande? Nej, något sådant förekommer inte heller. Raymond Franz, som själv tillhörde den styrande kretsen i nio år, intygar att den styrande kretsen fattar sina beslut helt oberoende av de övriga "smorda". De tillfrågas aldrig i egenskap av "smorda", och man har inte ens någon förteckning över dem. De intar i praktiken ingen som helst särställning inom organisationen utan måste, i likhet med alla andra Vittnen, lojalt och utan protester underordna sig den styrande kretsens ledning. (Se Raymond Franz, In Search of Christian Freedom, sid. 154-163) Det enkla faktum är att den styrande kretsen ensam, till 100%, utövar myndigheten inom organisationen. Den bild man har skapat hos Vittnena - att Kristus utöver myndigheten inom organisationen genom sin "slavklass" - är alltså en bluff, som avser att maskera det faktum att all makt inom rörelsen utövas enbart av ett dussintal män i toppen.

Sällskapets tolkning kräver också att det är "slavklassen" som helhet som tillreder och sätter fram den andliga maten. Men Raymond Franz, som arbetade på Sällskapets författar-avdelning i 15 år (1965-1980), visar i den ovan omnämnda boken (sid. 152-163) att mindre än en procent av allt som skrivs i Vakttornets litteratur produceras av s k "smorda" Vittnen. Det allra mesta, mer än 99%, skrivs och redigeras av Vittnen som inte är "smorda". Den s k "slavklassen" har alltså i praktiken nästan ingenting att göra med den "andliga mat" som tillreds och sätts fram!

SAMMANFATTNING

Vakttornets tolkning av Jesu liknelse om den "trogne och omdömesgille slaven" i Matt. 24:45-47 bygger, som vi har sett, på idén att Jesus "kom tillbaka" och började regera i sitt rike år 1914, en idésom fullständigt kullkastas av historiens fakta.

Vi fann också att den slav i liknelsen, som för sin trohet i att dela ut maten skulle få myndighet över sin herres alla tillhörigheter, inte har någon som helst likhet med Vakttornets "slavklass". Den "mat" som Vakttornets "slavklass" höll på att dela ut till "husfolket" vid den förmenta "inspektionen" 1918-1919 var, som vi har sett, under all kritik. Den kan näppeligen ha fallit "husbonden" i smaken. I dag har samma "slavklass" förvandlats från "producent" till nästan enbart "konsument" av "maten", som numera till över 99% produceras av "icke-smorda" medlemmar av det vanliga "husfolket". Vakttornets "slavklass" har med andra ord "degraderats" till vanligt "husfolk", medan en del av "husfolket" har övertagit uppgiften att producera "maten"!

Och vart tog myndigheten över "husbondens" alla "tillhörigheter" vägen som "slavklassen" skulle ha fått 1919? Den har de inte haft en chans att utöva. Sedan presidenterna Rutherford och Knorr i nästan 60 år enväldigt hade styrt organisationen, fördelades myndigheten år 1976 på medlemmarna i den styrande kretsen efter en maktstrid, som nästan ingen i "slavklassen" hade någon inblick i, än mindre något inflytande över! (Se Raymond Franz, Samvetskris, kapitel 4.)

VEM ÄR I SJÄLVA VERKET DEN TROGNE OCH OMDÖMESGILLE SLAVEN?

Är Jesu liknelse om den "trogne slaven" verkligen en profetia, som visar att det vid Jesu återkomst skulle finnas en speciell "slav-klass", en klart avgränsad och förenad grupp av kristna, som i kontrast till alla andra samfund troget skulle sätta ut andlig mat i rätt tid? Detta är vad Sällskapet lär.

Men det finns ingenting i liknelsen som tyder på detta, och sammanhanget kullkastar hela denna idé. Man bör observera att när Jesus har beskrivit den trogne slaven och hans upphöjelse, fortsätter han och säger:

"Men om den slaven någonsin skulle säga i sitt hjärta: 'Min herre dröjer med att komma', och skulle börja slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka och berusa sig, så skall den slavens herre komma på en dag då han inte väntar [honom] och i en stund som han inte vet av, och han skall straffa honom med den största stränghet och anvisa honom en plats bland de otrogna." (Luk. 12:45,46, NW)

Lägg märke till att Jesus här talar om samme slav som i det föregående. Ordet "den" i uttrycket "den slaven" är ett demonstrativt pronomen (grekiska ekeinos ) med betydelsen "denne, den där", som syftar tillbaka på den tidigare omnämnde slaven. Samma ord används även i parallelltexten i Matt. 24:48. Jesus förutsade alltså inte att det skulle framträda två olika "slavklasser", en trogen och en ond. Han talar om samme slav, som utlovas belöning om han är trogen, men bestraffning om han är ond. Hur kan det då vara en profetia om att det skulle finnas en speciell, trogen slavklass vid hans återkomst? Är det inte tydligt att Jesus i stället beskriver en antagen eller tänkt situation, som kunde utveckla sig på två olika sätt? Med en bild lånad från dåtidens värld visar han att en "slav", som fått ansvaret för hushållet under sin herres frånvaro, antingen kunde fullgöra sin uppgift på ett troget sätt, eller också kunde han utnyttja sin ställning under sin herres frånvaro till att själv börja spela herre och rumla om.

Detta pekar också på att Jesus med sin liknelse vände sig till var och en av sina lärjungar som enskilda individer. Det ålåg var och en av dem att hålla sig andligt vakna och troget och förståndigt fullgöra sina olika uppgifter, vari de än bestod. Detta individuella ansvar betonas gång på gång i Skriften. (Rom. 2:6,7; 14:11,12; 1 Kor. 4:1-5; Upp. 2:23.)

Några uttolkare har menat att liknelsen i första hand gällde dem som skulle ha ledningen i församlingen, eftersom den handlar om en slav som fick en större uppgift än de övriga. Det är möjligt att det kan vara på det sättet. Men man bör komma ihåg att Jesus vid detta tillfälle i flera liknelser betonade vikten av samma egenskaper, trohet och vaksamhet. I en parallell liknelse nämner Markus ingenting om den slav som fick ansvaret för matutdelningen, utan säger bara att herren inför sin avresa "gav var och en hans arbete och befallde dörrvaktaren att ständigt vara vaksam." (Mark. 13:34, NW) Och han avslutar liknelsen med orden: "Men vad jag säger till er, [det] säger jag till alla: Var ständigt vaksamma." (Mark. 13:37,) Liknelsen gällde var och en.

Poängen i dessa liknelser är inte "maten", som skulle delas ut, eller "dörren", som skulle vaktas. Dessa ting tillhörde så att säga "rekvisitan" i de bilder eller situationer Jesus lånade ur vardagslivet. De behöver inte ges någon djupare innebörd. Var och en fick sin speciella syssla. Det ålåg därför var och en att vara vaksam och trogen i sin uppgift. Detta var poängen i alla dessa liknelser. Som aposteln Petrus, en av de närvarande, senare skrev:

"Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former." (1 Petr. 4:10, NT-81)

Tillbaks till hemsida