KAN LOJALITET MOT EN ORGANISATION LEDA TILL AVGUDADYRKAN?

Är det möjligt för en uppriktig tillbedjare av Gud att förledas till att ge något skapat otillbörlig respekt, ja rentav dyrkan? Följande exempel från Bibeln visar att detta mycket väl kan inträffa:

4 Moseboken 21:4-9 berättar om hur Gud straffade de upproriska israeliterna under ökenvandringen genom att låta giftiga ormar bita dem. Många dödades av dessa ormbett. När folket ångrade sig och bekände sin synd bad Mose för dem. Gud gav honom då anvisning om att göra en orm av koppar och sätta upp den på en stång. "Sedan må var och en som har blivit ormbiten se på den, så skall han bli vid liv." Enligt Jesus pekade denna händelse fram mot hans egen död på korset, som skulle medföra evigt liv för dem som tror på honom. — Joh. 3:14, 15.

Kopparormen blev alltså tillverkad på direkt uppmaning av Gud. Likväl kom den att misshaga Gud, därför att den efterhand gavs en betydelse som Gud inte hade avsett att den skulle ha. Judarna började helt enkelt att tillbedja kopparormen. Denna dyrkan fick till sist en sådan omfattning att kung Hiskia på 700-talet f Kr lät förstöra kopparormen:

"Han krossade också den kopparorm som Mose hade gjort. Ty ända till denna tid hade Israels barn tänt offereld åt denne." — 2 Kon. 18:4.

Av detta exempel kan vi se att något som i sig självt är gott kan få en felaktig plats i människors liv, så att de förleds till att begå handlingar av avgudadyrkan.

Vad är avgudadyrkan?

I Vakttornet för den 1 november 1990 sägs det på sid. 26 att avgudadyrkan kan innefatta att "tillskriva en person eller organisation förmåga att skänka räddning".

Men om det innebär avgudadyrkan att tillskriva "en organisation förmåga att skänka räddning", varför reagerar inte Jehovas Vittnen när deras ledare uppmanar dem att "komma till Jehovas organisation för att få frälsning"? (Vakttornet, 15 maj 1982, sid. 21) Om det innebar avgudadyrkan för de forntida judarna att sätta alltför stor tilltro till sin religiösa organisation (Jer. 7:1-7), vad skall man då säga om Jehovas Vittnen i dag, som har blivit lärda att göra likadant? Utan tvekan hade Vakttornets författare andra i tankarna när de skrev att avgudadyrkan bland annat innebär att "tillskriva en organisation förmåga att skänka räddning". När Sällskapet 20 år tidigare skrev om "avgudadyrkare, som tillbad en av människor bildad organisation", syftade man på människor som understöder Förenta nationerna. (Vakttornet, 15 maj 1972, sid. 230) Men hur kan man avgöra om någon verkligen tillber en organisation och inte bara visar den tillbörlig respekt?

Vakttornet för den 15 januari 1962 gav följande definition av detta på sidan 33:

Om man ägnar ödmjuk tjänst åt någon individ eller organisation, vare sig detta sker av fri vilja eller av tvång, och ser upp till individen eller organisationen, i det man anser att den intar en överlägsen härskarställning och äger stor myndighet, då kan man enligt Skriften sägas vara en tillbedjare av individen eller organisationen ifråga.

Om vi tillämpar dessa riktlinjer som Vakttornet anger här, måste vi konstatera att Förenta Nationerna inte har särskilt många "tillbedjare". Den överväldigande majoriteten av människor som stöder Förenta nationerna har en sund syn på vad FN kan åstadkomma. Däremot är det känt att Vakttornets organisation kräver obetingad lydnad av sina medlemmar:

Sky ett oberoende tänkande. ...Hur lägger man i dagen ett sådant oberoende tänkande? Ett vanligt sätt är att man ifrågasätter de råd och anvisningar som Guds synliga organisation ger. — Vakttornet, 15 maj 1983, sid. 18, 23.

Genom att lära Jehovas Vittnen att se upp till organisationen "för att få frälsning" och att okritiskt lyda dess råd och anvisningar har Vakttornets organisation i själva verket satt upp sig själv som deras frälsare och herre — en organisatorisk avgud, som intar den plats i en människas liv som endast tillkommer Jesus Kristus. Men detta är inte allt.

Sällskapet Vakttornet har också satt in sin organisation i dopceremonin. Jesus befallde att hans lärjungar skulle döpas "i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn". (Matt. 28:19) Men år 1985 ändrade Sällskapet Vakttornet formuleringen av de frågor som ställs till dopkandidaterna vid dopceremonin, så att "den heliga ande" har blivit "Guds organisation som leds av hans ande".

Sedan 1985 innebär alltså Vittnenas dop inte bara att man överlämnar sig åt Gud genom Kristus, utan också att man överlämnar sig åt Vakttornets organisation!

                 Dopfrågorna före 1985:

Den första frågan lyder: Har du insett att du, inför Jehova Gud, är en syndare som behöver frälsning, och har du erkänt inför honom att denna frälsning utgår från honom, Fadern, genom hans Son, Jesus Kristus?

Den andra frågan lyder: Har du på grundval av denna din tro på Gud och på hans föranstaltning för frälsning utan förbehåll överlämnat dig åt Gud till att hädanefter göra hans vilja, allteftersom han uppenbarar den för dig genom Jesus Kristus och genom bibeln förmedelst den heliga andens upplysande kraft? — Vakttornet, 15 september 1960, sidan 423.

        Dopfrågorna efter 1985:

Den första frågan lyder: Har du på grundval av Jesu Kristi offer ångrat dina synder och överlämnat dig åt Jehova till att göra hans vilja?

Den andra lyder: Förstår du att ditt överlämnande och dop identifierar dig som ett Jehovas vittne, förbundet med Guds organisation som leds av hans ande? — Vakttornet, 1 juni 1985, sidan 31.

Organisationen har inte bara intagit Sonens ställning som Herre och Frälsare utan har också intagit den heliga andens plats i dopformeln. Visserligen har Sällskapet Vakttornet ännu inte försökt inta Faderns ställning — även om man gör anspråk på att vara hans enda talesman på jorden! Men organisationen upphöjer sig nästan till Faderns ställning genom att lära Vittnena att kalla den sin "moder". Ett exempel på detta finner vi i Vakttornet för den 1 september 1957, sid. 396, 398, 399:

Beständigt får vi råd från Guds organisation genom Vakttornet, som talar om för oss hur vi skall uppföra oss teokratiskt i vårt liv. Om vi nu genast glömmer bort dessa ting och underlåter att tillämpa dem i vårt dagliga liv — ja, inte ens gör något försök därtill — hur respektlöst är inte det gentemot vår moders undervisning eller lag! ... Ingen enda bland Jehovas vittnen skulle uppsåtligt vilja förolämpa vare sig vår himmelske Fader eller hans moderliga organisation, eller hur? ... Med tacksamma hjärtan erkänner vi att Gud är barmhärtig och god och visar tacksamt och villigt vår respekt för Jehovas organisation, ty den är vår moder och är vår himmelske Faders, Jehova Guds, älskade hustru.

Eftersom det aldrig är Fadern utan alltid "modern" som talar till Jehovas Vittnen från högkvarteret i Brooklyn, är det i verkligheten Sällskapet Vakttornet som kräver deras respekt och hängivenhet. Ett forntida exempel

När Mose dröjde sig kvar på berget, där han tog emot de tio budorden från Gud, blev israeliterna oroliga och beslöt sig för att dyrka Gud via en guldkalv. Det framgår av Bibelns skildring att de fortfarande ansåg sig dyrka Gud, även om det skedde genom ett skapat föremål. I deras ögon var det alltså inte fråga om att överge Gud och välja en annan gud. Vi läser i 2 Moseboken 32:4, 5:

Och han [Aron] tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde av det en gjuten kalv. Och de sade: ’Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.’ När Aron såg detta, byggde han ett altare åt honom. Och Aron lät utropa och säga: ’I morgon blir en Herrens [NV: ’Jehovas’] högtid.

Men även om israeliterna använde Guds namn och hävdade att de tjänade honom, så var kalven något avskyvärt i Guds ögon. De hade gett sig hän åt att dyrka något skapat. Gud ville att hans tillbedjare skulle tro på honom själv, inte på en bild som sades representera honom.

På framsidan av Vakttornet för den 15 juli 1979 finns en bild av berget där Mose dröjde sig kvar. Ironiskt nog finns också en bild av Vakttornets följeslagare nedanför berget och en text som med stora bokstäver uppmanar läsarna:

Sällskapet Vakttornet betonar ofta Bibelns auktoritet och sannfärdighet. Man hänvisar ofta till 2 Timoteusbrevet 3:16, 17, där vi läser enligt Nya världens översättning:

Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.

Enligt dessa ord kan alltså Bibeln göra en människa fullt rustad för allt gott verk. Men i praktiken tror inte Sällskapet Vakttornet på denna sanning. I Vakttornet för den 1 december 1990, sidan 19, får vi veta:

Låt oss inse följande: Hur mycket vi än hade läst bibeln, skulle vi aldrig ha kunnat lära oss sanningen på egen hand."

Vakttornet för den 15 juni 1982 säger likaså:

Jehova Gud har också låtit sin synliga organisation, sin ’trogne och omdömesgille slav’ som utgörs av med anden smorda kristna, hjälpa de kristna i alla nationer att på ett rätt sätt förstå och i sitt liv tillämpa vad som sägs i bibeln. Om vi inte håller oss tätt intill denna kanal som Gud använder, kommer vi inte att kunna gå framåt på livets väg, hur mycket vi än läser bibeln. (Sidan 25)

Även om Sällskapet ofta betonar Bibelns auktoritet, har Bibeln alltså i verkligheten inte något eget värde eller någon egen auktoritet för den enskilde bibelläsaren. Det är bara med Vakttornets hjälp någon kan förstå den och dra nytta av den. Den verkliga auktoriteten har med andra ord flyttats över från Bibeln till Vakttornets organisation och dess publikationer:

Bibeln är alltså en bok om organisation för en organisation; den tillhör den kristna församlingen som en organisation, och inte några individer, hur övertygade de än må vara om att de kan tolka bibeln. Man kan följaktligen inte rätt förstå bibeln, om man inte räknar med Jehovas synliga organisation. — Vakttornet, 15 mars 1968, sid. 127.

Endast för den organisationen är Guds heliga ord, bibeln, inte en förseglad bok. — Vakttornet, 15 november 1973, sid. 520.

Sällskapet har därför enbart fördömande ord att säga om dem som väljer att söka Guds vilja i Hans eget ord utan organisationens ledning:

De säger att det räcker med att man hemma läser enbart i bibeln, antingen ensam eller i mindre grupper. Men det underliga är att de trots denna så kallade ’bibelläsning’ återgått till att tro på de avfälliga läror som kristenhetens prästerskap undervisade om för 100 år sedan. —Vakttornet, 15 jan. 1982, s. 17.

Många människor, däribland ett växande antal Jehovas Vittnen, är djupt oroade över den roll Vakttornets organisation har tagit på sig. När dess medlemmar uppfattar organisationen som "Guds enda språkrör på jorden", som den enda vägen till Gud, som den enda instans på jorden man måste rådfråga för att förstå Bibeln och kunna dra nytta av den, ja som något man måste överlämna sig åt genom dopet och sedan tillhöra för att kunna uppnå frälsning — då har denna organisation fått en plats i dessa människors liv som utan tvekan kan likställas med en avgud. — R.C.
(Ovanstående artikel är huvudsakligen baserad på en artikel av David Reed, som publicerats i Comments from the Friends, vinternumret 1991, sid. 3-5.)

Tillbaks till hemsida