JESU SISTA MÅLTID - DEN 14 ELLER 15 NISAN? Del 1 

Sällskapet Vakttornet har alltid hävdat att Jesus dog den 14 Nisan enligt den judiska kalendern, och att denna dag var den enda som kunde komma i fråga, eftersom Jesus skulle vara det motbildliga påskalammet. Det förebildliga påskalammet skulle slaktas "vid aftontiden" den 14 Nisan. (2 Mos. 12:6, 1917) Sällskapets uppslagsbok Insight on the Scriptures (1988) talar om "att exakt uppfylla tidsaspekten hos förebilden". (Vol. II, s. 581) Se också Zion'.s Watch Tower, April 1880(= Watch Tower Reprints, s. 94) och Vakttornet 15 feb. 1945, s. 57. 

Judarna räknade dygnet från solnedgång till solnedgång och Sällskapet har alltid menat att påskalammet slaktades "vid solnedgången, när den 14 Nisan började". (Vakttornet 15 feb. 1974, s. 91) På så sätt kunde slakten och den efterföljande påskalammsmåltiden äga rum på samma datum, den 14 Nisan. Man lär i konsekvens med detta att lärjungarna förberedde påskalammet på samma dag som Jesus åt sin sista påskmåltid med dem, instiftade nattvarden, greps, förhördes, led och dog. 

På denna punkt är man i polemik mcd judarna. Vaktornet 15 feb 1990 förklarar (s 14): "Nutida judar håller fast vid den rabbinska uppfattningen att lammet skulle slaktas nära slutet av den 14 nisan, mellan den tid då solen börjar gå ner (omkring klockan 15) och den verkliga solnedgången, och därför firar de sin 'seder' efter solnedgången, när den 15 nisan har börjat. -Markus 1:32." Vakttornet 15 feb. 1974, s 91 slog fast: "I överensstämmelse med traditionen äter judarna i vår tid påskmåltidcn den 15 Nisan, men denna sedvänja har inget stöd i den Heliga skrift." 

Medan Sällskapet påstår att påskalammet slaktades i början av den 14 Nisan menar judarna att det slaktades i slutet av den 14 Nisan. Skulle den judiska uppfattningen vara riktig måste Jesus ha ätit sin sista påskmåltid den 15 Nisan, då han i så fall också måste ha dött. 

Sällskapet är väl medvetet om dessa konsekvenscr. I artikeln "Är tidpunkten för firandet av den judiska påsken viktig för de kristna?" i Vakttornet 15 feb. 1974 förklarade man att tidpunkten för påsken är avgörande för "när åminnelsen av Jesu död bör firas" och att det är "viktigt" att fastställa "när påsken hölls" (s. 91). 

JVs ledning menar sig ha stöd för sin uppfattning hos den forntida judiska trosgruppen haraiterna och hos nutidens samariter. (Vakttornet 15 feb. 1990, s. 14) Men stöder karaiterna och samariterna verkligen Sällskapets anspråk att påskalammet skulle slaktas i början av den 14 Nisan och ätas samma dag? Hur uppfattadc judarna på Jesu tid denna fråga? Hur uppfattas saken i NT? Hur skall uttrycket "vid aftontiden" (1917) eller "mellan dc två kvällarna" (NV) i samband med påsken förstås? Kastar tidpunkten för den första påsken och uttåget ur Egypten ljus över dessa frågor? 

Vi kommer att belysa dessa frågor i några artiklar i Informationer, mcd början i detta nummer. Eftersom tidpunkten för den sista påsken i Jesu liv också har tagits upp av bibelkritiker kommer vi att presentera en lösning av den påstådda motsägelsen mellan å ena sidan Johannes evangelium och å andra sidan Matteus, Markus och Lukas cvangelieskildringar. Vi avslutar serien med att redogöra för den historiska bakgrunden till det årliga firandet av "åminnelsen" bland JV och för hur detta förhåller sig till nattvardsfirandct under de första århundradena. 

Måste Jesus dö den 14 Nisan för att kunna vara påskalammet? 

När Sällskapet talar om att "exakt uppfylla tidsaspekten hos förebilden" (Insight II, s. 581) glömmer man att texten inte bara talar om den 14 Nisan utan också om "aftontiden", eller som Nya Världens översättning ordagrant översätter texten, "mellan de två kvällarna". Enligt deras egen definition avses med detta uttryck "skymningsperioden, från solnedgången (som inleder den 14 Nisan) tills det blir helt mörkt". (Vakttornet 15 feb. 1990, s 14) MEN JESUS DOG INTE VID SOLNEDGÅNGEN! Sällskapet delar den allmänna uppfattningen, som har stöd i bibeltexten, att Jesus dog "omkring klockan 3 på eftermiddagen". (Insight II, s. 58) 

HÄR ÄR ALLTSÅ ODISKUTABELT NÅGOT SOM INTE STÄMMER ! 

Uppenbarligen måste Sällskapet släppa en del av "tidsaspekten hos förebilden". Och då måste man ställa frågan: Om tidpunkten på dagen inte måste stämma, varför måste då själva dagen stämma exakt? 

Frågan om Jesus måste dö exakt den 14 Nisan för att kunna vara det motbildliga påskalammet besvaras fullständigt om vi gör en jämförelse med en annan förebild. Enligt lagen skulle man på den årliga försoningsdagen, den 10 Tishri, offra en tjur och två bockar till syndoffer. (3 Mos. 16:1-34) I Hebreerbrevet förklaras att dessa tjurar och bockar förebildade Kristus. (Hebr. 9:7, 12-14, 24-26; 10:3, 4) Den 10 Tishri inföll i september eller oktober, omkring ett halvår senare än påsken! Hur blir det med "tidsaspekten hos förebilden" här? Den upplöses eller försvinner annars måste ju Kristus ha dött i september eller oktober! Vi tvingas alltså att konstatera att förebilder har sina begränsningar. 

Jesus måste inte dö den 10 Tishri för att kunna vara den motbildliga syndoffertjuren och de två syndofferbockarna. Lika lite behövdc han dö exakt den 14 Nisan för att vara det motbildliga påskalammet. NT sägcr att "vårt påskalamm, Kristus, är slaktat" (1 Kor. 5:7, NT 81) men säger ingenstans att detta skedde den 14 Nisan. 

Karaiterna ställda i oriktig dager 

När JVs ledning senast slog fast att uttrycket "mellan de två kvällarna" i 2 Mos. 12:6 (NV) syftade på skymningsperioden från solnedgången "som inleder den 14 Nisan" tills del blir helt mörkt påstod man: "De forntida judiska karaiterna förstod saken så, och samaritcrna förstår det fortfarande så". (Vakttornet 15 feb. 1990, s. 14) 

MEN NEJ! Karaiterna förstod INTE saken så. Boken Karaite Anthology (Yale Judaica Series, Vol. VII, New Haven 1980) ger en omfattande beskrivning av påsken som karaiterna uppfattade den. Originalet till den anförda texten är från 1434 v.t. Det sägs uttryckligen att tidpunkten för påskoffret är "kvällen till den 15 Nisan". Det heter vidare: "Tiden anses vara en del av 2 dagar: av den vanliga dagen, som är den fjortonde Nisan, som nämnts ovan, och av den lagenliga ('legal') dagen, som är den femtonde". (Karaite Anthology, s. 199) 

Fastän karaiterna tog fasta på skymningen vid solnedgången gjorde de det ett helt dygn senare än Sällskapet fick det att se ut. För karaiterna var det skarven mellan den 14 och 15 som var aktuell, inte skarven mellan den 13 och 14, som JVs ledning önskar se det! 

Samariterna äter påskalammet den 15 Nisan, inte den 14 

Sällskapets hänvisning till samariterna håller inte heller. McClintock och Strong, auktoriteter som med förkärlek citeras av JVs ledning, säger att tiden för firandet av påsken hos samariterna "är den femtonde dagen i deras månad Nisan". Det heter vidare i deras berömda verk:  Samma information ges i boken Passover - Its History and Traditions av Theodor Herzl Gaster (Ncw York 1949). Kapitlet "Den samaritanska påsken" säger att datumet för påskoffret är "dcn femtonde dagen i månaden" (s. 78). På "den fjortonde dagen" avlägsnar man all jäst och tvättar alla kärl. "På den dagen äter man inget som helst bröd, varken syrat eller osyrat, i enlighet mcd en tradition som förts vidare från forntidcn." (s. 78) "Vid början av den tionde timmcn går översteprästen till den plats där ugnen finns." (s. 79) ''En halvtimme före solnedgången kommcr så medlemmarna med stora glädjeyttringar och med pompa." (s. 79) "Slakten äger rum vid skymningen." (s. 81 ) 

Observera att "den tionde timmen'' gäller den 14 Nisan, som inom kort tar slut och övergår i den 15 Nisan! Sällskapets tolkning förutsätter att det ägde rum i slutet av den 13 Nisan, som vid solnedgången övergår i den 14 Nisan. 

En forskare som på ort och ställe studerat samariternas påskfirande på berget Gerissim i Palestina är den genomlärdc tyske teologcn Joachim Jeremias. År 1932 publicerade han en omfattande studie betitlad Die Passahfeier der Samaritaner. Ingen har varit mer kvalificerad att yttra sig om samariternas påskalammsmåltid än professor Jeremias. Han är inte nådig i sitt omdöme om personer som påstår att samariterna äter påskalammet den 14 Nisan. I sin senare bok The Eucharistic Words of Jesus, Philadelphia 1986, kallar han dem för "dilettanter". Deras påståenden "är fabler", slår han fast. (s. 16, not 3) 

Samariterna slaktar förvisso sina påskalamm i skymningen, men ett dygn senare än Sällskapet framställer det, vid slutet av den 14 Nisan, så att den efterföljande måltiden infaller under det nya dygnet, den 15 Nisan. Samariterna är alltså ett parallellfall till karaiterna, och båda dessa grupper vittnar starkt emot Sällskapets publiceradc förståelse. 

Så stor vikt fäster JVs ledning vid samariternas uppfattning att man citerar följande omdöme från boken The Origin of the Seder av B. M Bokser (University of California Press, 1984), s. 21: "Somliga forskare har menat att den samaritiska religionen kan vara mycket lik den bibliska religionen, innan den kom att formas om av rabbinsk judaism." (Vakttornet 15 feb. 1990, s. 14) Någon större skillnad vad gäller tidpunkten för påsken finns dock inte mellan samariterna och rabbinernas judendom. Samariterna stöder inte Sällskapet i denna fråga utan den rabbinska judendomen. 

Efterföljande artiklar kommer att ta ställning till frågan om samariternas uppfattning om tiden för påsken överensstämmer med "den bibliska religionen". 

Tillbaka till hemsida