Jesu sista måltid - den 14 eller 15 Nisan Del 2
I det första avsnittet i artikelserien visade vi att karaiterna och samariterna inte, som Sällskapet hävdar, stöder deras uppfattning att påskalammet skulle slaktas i början av den 14 Nisan och ätas samma dag. Vi konstaterade att det för båda dessa grupper har varit slutet av den 14 Nisan som gällt för slakten och början av den 15 Nisan som gällt för själva påskmåltiden. Dessa tidpunkter, som stämmer någorlunda med den moderna judendomens uppfattning, ligger ett helt dygn senare än Sällskapets egen datering av påsken!
"Den judiska traditionen"
För att förklara skillnaden mellan sin egen datering av påskfirandet och den moderna judendomens, hänvisar Sällskapet nedsättande til1 "den judiska traditionen" och "den rabbinska uppfattningen". (Vakttornet 15 februari 1974, s. 91; Vakttornet 15 februari l990, s. 14) Vi måste, säger JVs ledning, "vända oss till en annan källa än den judiska traditionen för att få reda på när påskalammet slaktades och därpå åts". (Vakttornet 15 februari 1974, s. 91)

Men om "den judiska traditionen" skulle bygga på historiska vittnesbörd från tiden före, under och strax efter Jesu tid, får den då inte en stor, kanske avgörande betydelse? Det är faktiskt så gynnsamt att vi med ledning av säkra källor kan avgöra när påsken firades på Jesu tid! Sällskapet har aldrig velat uppmärksamma dessa källor. Josephus t ex anförs gärna i andra sammanhang i Sällskapets litteratur, men aldrig i samband med tidpunkten för påsken. Likadant är det med Filon från Alexandria, som var samtida med Jesus. Jubileerboken från det andra århundradet före den vanliga tideräkningen ger information i detta ämne som stämmer, inte bara med Filon och Josephus, utan också med Mishna, som nedtecknades ca 200 v.t. Vakttornets ledning väljer att förtiga vad dessa viktiga källor säger om tidpunkten för påskfirandet. Varför?
Jubileerbokens vittnesbörd
Bland de skriftfynd som gjorts vid Döda havet har Jubileerboken en mycket framträdande plats. Fragment av åtminstone 15 kanske 16 exemplar på hebreiska har hittats i grottorna vid Qumran! (The Dead Sea Scrolls Today av James C. Vanderkam, Eerdmans, Grand Rapids 1994, s. 153) Boken skrevs ca 160 f.v.t. (Ibid., s. 39) Fragmenten från de hebreiska exemplaren stämmer väl bl a med den kompletta etiopiska översättning som redan tidigare var känd. Jubileerboken innehåller ett helt kapitel om påskfirandet. I de moderna översättningarna till engelska publicerade av R.H. Charles (1913) och J.H. Charlesworth (1985) återfinns materialet i kap. 49. Vi citerar här från J.H. Charlesworth (ed.), The Old Testament Pseudepigrapha, vol. 2, New York 1985:

(sid. 140) "Kom ihåg den befallning som HERREN gav dig angående påskmåltiden, så att du håller den på dess rätta tid, den fjortonde i den första månaden, så att du kan offra den innan det blir kväll och så att du kan äta den under natten på aftonen till den femtonde, från solnedgången ... (sid. 141) "så att Israels barn kommer att bli sådana som kommer och håller påsken på dess fastställda dag, den fjortonde i den första månaden, mellan kvällarna, från den tredje delen av dagen till den tredje delen av natten, eftersom två delar av dagen har blivit givna åt ljuset och en tredjedel åt kvällen.... Detta är vad HERREN befallde dig så att du skall kunna iaktta den mellan kvällarna. Och det passar inte att offra den under någon tid det är Ijust, utom under den tid som gränsar till kvällen. Och de skall äta den under kvällen fram till en tredjedel av natten.... Och i de dagar som ett hus har byggts åt HERRENS namn i det land som är deras arvedel skall de gå dit och de skall offra påskoffret på kvällen när solen håller på att gå ner, under den tredje delen av dagen." (Vår emfas)
Uttrycken "innan det blir kväll", "på aftonen till den femtonde, från solnedgången", "den tredje delen av dagen" och "den tid som gränsar till kvällen" kan inte harmonieras med JVs uppfattning att påskalammet måste slaktas när solen just gått ner, i "början" av den 14 Nisan, och ätas samma dag. Jubileerboken ger uttryck åt en annan uppfattning, som ligger karaiterna och samariterna nära, liksom den moderna judendomen! Auktoriteten J.B. Segal kommenterar Jubileerbokens tidsangivelser:

"Dag och stund för slakten av offren definieras med exakthet - i termer av de tre väkterna på dagen och natten (vilka, som bör observeras, var lika långa vid vårdagjämningen). Offrandet skulle äga rum mellan klockan 14 och 18 och måltiden före klockan 2 på natten, varefter resterna skulle brännas . Detta är ett avsiktligt förtydligande av bibeltexten. Det hade gjorts nödvändigt av den stora skara som nu vallfärdade till påskfirandet." (The Hebrew Passover, London 1963, s. 233)

Professor Joachim Jeremias ger uttryck åt samma tankar i verket Die Passahfeier der Samaritaner, Giessen 1932, s. 79.
Filon från Alexandria
Filon var en av de lärdaste och mest inflytelserika judarna på Jesu tid. Man menar att han levde ungefär mellan 20 f.v.t. och 45 v.t. (New Bible Dictionary, andra uppl., 1982, s. 933) Hans bevarade skrifter fyller hela 12 volymer i Loeb-upplagan ("The Loeb Classical Library"). I en avhandling som i sin helhet bevarats endast på armeniska, Quaestiones et Sulutiones in Genesin et in Exodum, stöder Filon den uppfattning om tidpunkten för påsken vi fann i Jubileerboken.

På frågan varför påskalammet offrades på kvällen svarade Filon att "det inte var sed att frambära offer i mörker" och att "för dem som skulle erfara goda ting på natten var det inte lämpligt att bereda det före den nionde timmen". I en fotnot förtydligar översättaren "den nionde timmen" till "klockan 15". (Philo, Questions and Answers on Exodus, Translated from the Ancient Armenian Version of the Original Greek by Ralph Marcus, London, repr. 1987, s. 20) J.B. Segal bekräftar denna förståelse: "Tiden för påsken sägs vara efter klockan 15." (The Hebrew Passover; s. 303

I ett mera känt verk, De Specialibus legibus, II, 145, 149, säger Filon att påsken äger rum "den fjortonde i månaden" och framhåller:

"Vid denna högtid frambärs ett oräkneligt antal offer från middagstiden till kvällen av hela folket." (Philo in Ten Volumes [and two supplementary volumes] VII with an English Translation by F.H. Colson, London, repr. 1986, s. 395, 397. Vår emfas.) Dessa två citat visar övertygande att påskalammen på Jesu tid slaktades på eftermiddagen den 14 Nisan, alltså i slutet av den fortonde Nisan, inte i början! Eftersom dygnet började vid 18-tiden, slutade det alltid på eftermiddagen. Och eftersom slakten enligt Filon pågick "till kvällen" måste själva måltiden ha ätits på det nya dygnet, den 15 Nisan!

Som J.B. Segal påpekar finns det ingen egentlig motsägelse mellan de båda citerade avsnitten hos Filon, fastän det första citatet - som anger tiden till "efter klockan 15" - är mer exakt. (The Hebrew Passover, s. 30)

Joachim Jeremias betonar att Filons tidsangivelse "från middagstiden" visserligen inte är exakt men ändå innehåller en sanning, eftersom från och med klockan 12 under vissa omständigheter kunde komma ifråga. (Die Passahfeier der Samaritaner, s. 79) Detta återkommer vi till nedan.
Josephus
Ingen kunde känna till det judiska påskfirandet i det första århundradet bättre än Flavius Josephus, den berömde judiske historieskrivaren. Som präst och farisé måste han ha haft överlägsen kunskap om de judiska högtidernal Och han har gett oss den exakta tiden for påskfirandet!

I sina "Judiska Antikviteter" ("Judarnas gamla historia"), III, 248 säger han att hans folk blivit ålagda att frambära samma offer man frambar före uttåget ur Egypten, "i månaden Xanthicus, som hos oss kallas Nisan och börjar året, på den fjortonde dagen enligt månkalendern, då solen befinner sig i Aries." (Josephus, Jewish Antiquities, Books l-IV with an English Translation by H.ST.J. Thackeray, London, repr. 1991, s. 437.)

I sitt verk "Det Judiska Kriget" preciserar han och säger att offrandet ägde rum "från den nionde till den elfte timmen". (Josephus, The Jewish War, Books IV-VII with an English Translation by H.ST.J. Thackeray, London, repr. l990, s. 499.)

Det råder total enighet om att "från den nionde till den elfte timmen" avser tiden "från klockan 15 till 17". Se om detta J.B. Segal, The Hebrew Passover, s. 39; Joachim Jeremias, The Eucharistic Words of Jesus, Philadelphia, repr. 1986, s. 74; Josephus, The Jewish War. Newly translated with an extensive commentary and archaeological background illustrations, Gaalya Cornfeld, General Editor, Zondervan 1982, s. 451.

Vi citerar Josephus tidsangivelse i sitt sammanhang, enligt Josephus, The Jewish War, översatt av G.A. Williamson, Penguin Books 1978, s. 359

"Hela antalet fångar som togs från början till slutet av kriget var 97.000, de som dog under den långa belägringen 1.100.000. Av dessa var majoriteten judar till rasen, men inte invånare i Jerusalem. De hade kommit tillsammans från hela landet för att fira det osyrade brödets högtid och hade plötsligt blivit fångade i kriget, så att överbefolkningen först innebar död i pest; sedan tog svält en ännu större tribut. Att så många kunde tränga sig in i staden visades av en folkräkning som ägde rum på Cestius tid. Denne önskade visa stadens styrka för Nero, som föraktade nationen och instruerade översteprästerna att om möjligt genomföra en folkräkning. De valde tiden för påskhögtiden, då man offrar från klockan 15 till 17 och, eftersom man inte får hålla måltid ensam, ett slags brödraskap formas kring varie offer, bestående av åtminstone tio vuxna män fastän många grupper har tjugo medlemmar. Räkningen visade att det fanns 255.600 offer. Antalet män om man räknar tio deltagare till varje offer, uppgick till 2.700.000. alla ceremoniellt rena. Personer som led av spetälska, könssjukdomar, månatliga perioder eller någon form av besmittelse hindrades från att deltaga, liksom utlänningarna som kom utifrån i stort antal för att närvara vid ceremonierna." (Vår emfas) Eftersom slaktandet av påskalammen enligt Josephus ägde rum mellan klockan 15 och 17 är det ofrånkomligt att det skedde i slutet av den 14 Nisan, inte i början, som Sällskapet säger! Och här har vi inte att göra med någon diffus "judisk tradition" utan med en första klassens historisk källa! Det är inte underligt att JVs ledning låtsas som om detta avgörande bevis från Josephus inte existerar!
Vittnesbördet från Mishna
Den judiska skriftsamlingen Mishna nedtecknades omkring år 200 v.t. och innehåller mycken information om judisk religion som den utövades före templets förstöring år 70 v.t. Det är den äldsta och tillförlitligaste delen av Talmud. Mishna innehåller en hel traktat om påsken, kallad Pesahim. I Herbert Danbys klassiska översättning av Mishna till engelska (1933) upptar denna traktatsidorna 136-151 och är avgjort den största kunskapskällan vi har om den judiska påsken, som den firades i det första århundradet.

När man läser Mishnatraktaten Pesahim frapperas man av hur omöjlig föreställningen att påskoffret skedde i början av den 14 Nisan är. Traktaten är från början till slut ett utropstecken till förmån för den uppfattning som redan dokumenterats i Jubileerboken och hos Filon och Josephus.
Slakt vid middagstiden
I Mishna bekräftas uppgiften hos Filon att påskalammet kunde slaktas så tidigt som vid middagstiden. Det heter i Pesahim 5:4:

"Om det slaktades före middag är det ogiltigt, för det är skrivet: Mellan kvällarna. (fotnot: "2 Mos. 12:6") Om det slaktades före det dagliga brännoffret är det giltigt, förutsatt att någon rör om blodet tills blodet från det dagliga brännoffret har blivit utgjutet; men om det utgjöts innan, är det giltigt." (The Mishna, Herbert Danhy, Oxford University Press, repr. 1977, s. 142) Här finns uppfattningen att "den första" av de båda kvällarna började redan klockan 12 på dagen klart belagd för första gången. Den förutsattes dock redan hos Filon, som framgått ovan.
Slakt efter klockan 14.30 eller 13.30
Varken Filon eller Mishna menade emellertid att påskalammet normalt skulle slaktas redan vid middagstid. Filon preciserade tiden till klockan 15 och framåt och detta bekräftades av Josephus. Det heter i Pesahim 5:1:

"Det dagliga brännoffret slaktades en halvtimme efter den åttonde timmen och frambars en halvtimme efter den nionde timmen. Men på påskaftonen ("the eve of Passover") slaktades det en halvtimme efter den sjunde timmen och frambars en halvtimme efter den åttonde timmen oberoende av om det var en veckodag eller sabbatt. Om påskaftonen inföll på en fredag ("the eve of a sabbath"), slaktades det en halvtimme efter den sjätte timmen och frambars en halvtimme efter den sjunde timmen. Och efter detta slaktades påskoffret." (Danby, s. 141. Vår emfas)

Den nya engelska översättning av Mishna som publicerades av Jacob Neusner på Yale University Press 1988 ger den "moderna" tiden inom parentes i samband med de "timmar" som nämns i denna text. Enligt Neusner slaktades det dagliga offret normalt omkring klockan 14.30 och frambars ca 15.30. På påskaftonen skedde slakten av det dagliga offret ca 13.30 och frambärandet ca 14.30. Om påskaftonen sammanföll med en fredag skedde slakten redan ca 12.30 och frambärandet ca 13.30. Det innebar att påskalammen enligt Mishna kunde slaktas efter ca 14.30, eller om påskaftonen var en fredag, då hänsyn till den vid 18-tiden inträdande sabbaten måste tas, efter ca 13.30. (Neusner, s. 236-237)

För ytterligare bekräftelse se av detta hänvisar vi till The Temple. Its Ministry and Services As They Were at the Time of Jesus Christ, av Alfred Edersheim, Eerdmans, Grand Rapids, repr. 1982, s. 222-223.
Arbete endast till middag den 14 Nisan
Mishna visar också att man i Juda "brukade arbeta till middag på påskaftnarna", men att man i Galileen "inte brukade göra någonting alls" på dessa dagar. (Pesahim 4:5; Danby s. 140) Enligt de visa lärarna ("The Sages") fick tre yrkeskategorier arbeta till middagstid på påskaftonen, den 14 Nisan, nämligen "skräddare, frisörer och tvättare", enligt Rabbi Jose b. R. Juda "skomakare också". (Pesahim 4:6; Danby s. 141)

Budskapet från Mishna är kristallklart: Det var inte början av den 14 Nisan som var viktig, det var slutet, eftermiddagen fram till det nya dygnets början, den 15 Nisan.
Ofrånkomlig slutsats
Jubileerboken, Filon, Josephus och Mishna -samtliga fyra källor visar på ett avgörande sätt att judarna på Jesu tid slaktade sina påskalamm redan på eftermiddagen, i slutet av den 14 Nisan. Sällskapets avvisande av "den judiska traditionen" håller inte. Det finns inte en enda källa från den aktuella tiden som motsäger vad som anförts ovan eller som stöder Sällskapets uppfattning. Vi är därför berättigade att dra slutsatsen att judarna på Jesu tid åt påskalammet på det nya dygnet, den 15 Nisan, som började vid 18-tiden.

Men varför slaktade inte judarna vid denna tid sina påskalamm vid 18-tiden, som samariterna fortfarande gör i vår tid? Och vad har NT att säga i dessa frågor? Dessa och andra närstående frågor kommer att behandlas i del 3.

Tillbaka till hemsida