Förutsade Sällskapet Vakttornet första världskriget?

Sällskapet Vakttornet påstår sig vara Guds nutida "profet" med förmåga att förutsäga framtida händelser. I artikeln "They shall know that a Prophet was among them", publicerad i The Watchtower för den 1 april 1972 (ej översatt till svenska) ställs frågan: "Har Jehova en profet som kan hjälpa dem [dvs dagens människor], varna dem för faror och kungöra vad som skall komma?" Tid-skriften svarar: "Dessa frågor kan besvaras jakande. Vem är denne profet? ... Denne 'profet' var inte en människa, utan en grupp av människor. Det var den lilla gruppen av Kristi efterföljare, som då var kända som de Internationella Bibelforskarna. I dag är de kända som Jehovas kristna vittnen." (Sid. 197)

Har då denne "profet" verkligen gjort några förutsägelser som har slagit in? Man påstår sig bland annat årtionden i förväg ha förut-sagt första världskrigets utbrott 1914. Vakttornet för den 15 december 1971 hävdar:

"Med hjälp av bibelns kronologi kunde Jehovas vittnen redan år 1877 peka på år 1914 som ett år av stor betydelse. ... Det kritiska året 1914 kom och med det första världskriget, den mest vittomfattande omvälvning i historien fram till den tiden. Det förde med sig blodbad, hungersnöd, farsoter och störtade regeringar i en omfattning som man tidigare inte sett. Världen hade inte förväntat sådana fruktansvärda hän-delser som nu ägde rum. Men Jehovas vittnen hade verkligen förväntat sådana ting, och andra medgav att de hade gjort det. ... Hur kunde Jehovas vittnen så långt i förväg ha känt till det som inte ens världens ledande män kände till? Endast genom att Guds heliga ande gjor-de sådana profetiska sanningar kända för dem. ... om dessa händelser inte var svåra att förutsäga, hur kommer det sig då att politikerna, de religiösa ledarna och de ekonomiska experterna inte gjorde det? Varför sade de raka motsatsen till folket?" (Sidan 563)

Är detta sant? Var det bara Jehovas vittnen som pekade fram mot en tid av stora svårig-heter? Sade alla andra "raka motsatsen"? I själva verket är den bild Vakttornet ger av tiden före 1914 en historieförfalskning av grövsta sort! För det första får man leta förgäves i Vakttornets litteratur från tiden före 1914 efter förutsägelser om att första världskriget skulle bryta ut 1914. Att det förr eller senare skulle komma ett storkrig i Europa var däremot både religiösa och politiska ledare fullständigt på det klara med årtionden före 1914. Redan 1871 förklarade Otto von Bismarck, Tyska rikets förste rikskansler, att det "stora kriget" skulle komma en dag. Dags- och veckotidningar var ständigt upptagna med temat. Som ett exempel bland många kan vi citera ur ett nummer av den aktade engelska veckotidningen Black and White från januari 1892, där redaktören introducerade en fiction-serie om det kommande europeiska storkriget med följande ord:

"Luften är full av rykten om Krig. De europeiska nationerna står fullt rustade och beredda för omedelbar mobilisering. Auktoriteter är överens om att ett STORT KRIG måste bryta ut inom en nära framtid, och att detta krig kommer att utkämpas under nya och överraskande betingelser. Alla fakta tycks peka på att den kommande konflikten kommer att bli den blodigaste i historien och måste innebära de mest ödesdigra kon-sekvenser för hela världen. När som helst kan den händelse inträffa som kommer att utlösa katastrofen." - (Citatet är hämtat ur I. F. Clarke, Voices Prophesying War 1763-1984, London 1966, sid. 66, 67.)

Clarke berättar vidare i hur hög grad den samtida skönlitteraturen var upptagen med det kommande kriget och skriver:

"Från 1871 och framåt förberedde sig stormakterna i Europa för det stora krig som Bismarck hade sagt skulle komma en dag. Och under nästan ett halvt år-hundrade, medan generalstaberna och regeringarna argumenterade om vapen, kostnadsberäkningar och statistik, var talet om 'det kommande kriget' det dominerande mottot inom tendensdiktningens område. ... Under perioden från 1880-talet och fram till det länge vänta-de krigsutbrottet 1914 publicerades det största antalet berättelser om sådana kommande konflikter som någonsin förekommit inom europeisk diktning." (Sidan 59, 68)

Dåtidens människor kunde alltså inte undgå att konfronteras med de ständiga förutsä-gelserna om det kommande europeiska storkriget. Den stora frågan var inte om utan när det stora kriget skulle bryta ut. Här fanns gott om utrymme för spekulationer, och de talrika framtidsromanerna gav olika förslag. Vissa bestämda årtal pekades ibland ut i själva boktitlarna, t ex Europa in Flammen. Der deutsche Zukunftkrieg 1909, av Michael Wagebald (utgiven 1908), eller The Invasion of 1910, av W. Le Queux (utgiven 1906).

På den religiösa fronten var det i synnerhet den "millenarianska" rörelsen som presente-rade förutsägelser om att världen närmade sig sitt slut. Dessa grupper omfattade milliontals kristna från olika samfund, baptister, pingst-vänner, osv. Pastor Russell och hans efterföljare, "bibelforskarna", var bara en liten gren av denna breda rörelse. Gemensamt för dem alla var deras pessimistiska syn på världens framtid. Dwight Wilson skriver om detta i sin bok, Armageddon Now! (1977):

"Kriget [1914] kom inte som någon chock för dessa motståndare till den postmillenialistiska optimismen; de hade inte bara sett fram emot att tidsåldern skulle nå sin kulmen i Harmageddon, utan hade också förväntat 'krig och rykten om krig' som tecken på det annalkande slutet." (Sid. 36, 37)

Wilson citerar bl a vad en av dem, R. A. Torrey, skrev 1913, året före krigsutbrottet, i sin bok The Return of the Lord Jesus (sid. 89): "Vi talar om avrustning, men alla vet att den inte kommer. Alla våra nuvarande fredsplaner kommer att sluta i de mest fruktans-värda krig och konflikter denna gamla värld någonsin har skådat!"

Pastor Russells spekulationer om det kommande storkriget i Europa skilde sig inte från de samtida romanförfattarnas. I Zion's Watch Tower för februari 1885 skrev han: "Det ser ut som om ett stort europeiskt krig är en av möjligheterna i den nära framtiden." (Sid. 1) Och i numret för februari 1887 trodde han att kriget skulla bryta ut året därpå: "Allt detta pekar på att ett krig kommer att bryta ut nästa sommar som kommer att inbegripa varje nation i Europa." (Sid. 2) I numret för den 15 januari 1892 hade han flyttat fram kriget till "omkring 1905", men påpekade samtidigt att detta allmänt väntade storkrig inte hade något samband med de förutsägelser han knöt till året 1914, då han trodde att Guds krig, Harmageddon, som han ansåg hade pågått sedan 1874, skulle sopa bort alla nationer från jordytan och ersätta dem med Guds rike. Han skrev:

" ... dagstidningarna, veckotidningarna och månadstidskrifterna, både de religiösa och de världsliga, dryftar ständigt krigsutsikterna i Europa. De noterar de olika nationernas missnöjesyttringar och förutsäger att krig oundvikligen måste komma en dag, som inte ligger alltför långt borta, och att det kan börja när som helst mellan några av stormakterna, och att det slutligen kommer att inbegripa dem alla. ... Men oavsett dessa förutsägelser och de goda skäl många finner till att göra dem, så delar vi dem inte. Det vill säga, vi tror inte att utsikterna till ett allmänt europeiskt krig är så markanta som allmänt antas.... Även om ett krig eller en revolution bryter ut i Europa före 1905, kan vi inte betrakta detta som någon del av den förutsagda svåra vedermödan. ... det alltmer mörknande krigsmolnet skall rämna med all sin förintande våldsamhet. Denna kulmen förväntar vi dock inte förrän omkring 1905." (Sid. 19-25)

Det krig som alla väntade på kom slutligen 1914. Men troligen ingen, och i varje fall inte Pastor Russell, hade förutsagt att det skulle komma just det året. De händelser av helt annat slag Russell och hans "bibelforskare" hade knutit till det året inträffade inte. Att i efterhand ge sig ut för att vara en "profet", som - i motsats till alla andra - med Guds andes hjälp hade förutsett krigsutbrottet 1914 är därför inte bara en grov historieförfalskning utan också religiös humbug av värsta sort. Skälet till att man tillgriper sådana förfalskningar är uppenbart: Den som ger sig ut för att vara något han inte är kan inte stödja sitt anspråk med verkliga fakta och bevis. Han är helt enkelt tvingad att tillverka de "bevis" som saknas i verkligheten. Detta är vad Sällskapet Vakttornet har gjort.

Tillbaks till hemsida